Bara vi kvar...

Men vi härdar ut:) Det finns låtar kvar som måste sjungas...

Fredagsmys...

Dotera har somnat hos min morbror i soffhörnet - de andra kusinbarnen å kusinerna sjunger - Samboliten spelar , jag nynnar å plinkar bäst jag kan
Regnat har det gjort i två dygn. I dont give a shit. Jag. Är. Ledig.

SJ, SJ, gamle vän....

... litar till din fantastiska punktlighet - och att du inte kränger för mycket. Vill komma fram i tid och utan en kräkande dotter.
Göteborg väntar. Alla fyra ska vi få matas med lasagne, tårta och vänlighet. Prata viktigt och oviktigt. Skratta. Sjunga. Kramas.

Och jag tänker försöka slippa ansvar. Vilket är lätt. Min underbara moster gör allt - och är fenomenal på att se när man behöver slappna av, få något kallt att dricka - eller kanske en extra kudde.

Kanske blir det bad i en liten tjärn med näckrosor också. Och förmodligen en väldans massa mat.

Äntligen riktig semester! I fyra hela dagar!
Gäller att ladda rejält om det ska räcka fram till jul :)

Det spöregnar utanför tågfönstret - och är lika mörkt som en novemberdag. Men det skiter jag i.
Tuff, tuff, tuff. Ledighet - here I come!

Jaha, här sitter man

. klockan är efter ett på natten, den siste gästen har gått.. Ja, vi började klockan fyra, så det är ursäktat att folk går hem så okristligt tidigt.;).
Och nu - nu har jag MIN stund. En ensam korv- med Rubbet- det var festens kvällsmat efter fikat för dom som dröjde sig kvar - en grillad med bostongurka, räksallad, rostad lök, majo, skagenröra, tre sorters senap, ketchup korv, en tokpimpad korv, helt enkelt- och så det sista vinet, äntligen har jag koll på mitt glas- har säkert hällt upp tio glas å ställt nånstans.. diskmaskinen som bakgrund - och gitarren i fjärran. Samboliten sover redan i soffan, nyblivne 17-åringen gnabbas med kusinen en våning upp. Dotera facebookar i sitt rum- jag hör skratt å fniss...
Jag ska nu njuta av diskmaskins-wooshet, snarkningarna från soffan och min egen lilla korv i natten. Jag fixade hela dagen!
Frid på er cyberljuvlingar!

Tänk vad man kan...

. Fast man är fet, ful och fyrtioplus :) om två timmar är anstormningen här. Upp med humöret - och inse lyxproblemet! Vi har många vänner!

Lever...

och tänk så jävla bra det är!
Om man begrundar alternativet.

Tackar för fina kommentarer. Jag är ju inget utan er.
En blogg lever ju tack vare helt fantastiska följare och kommentatorer.
Det är då rösten når fram. Får kontakt. Blir sedd.

25 personer ramlar in på söndag. Sonen blir 17. Vi har hållit det kort. Tårta, fika, bullar på eftermiddagen. Dom som stannar, sjunger och pratar vidare får varmkorv med ALLT. Det vill säga -gurkmajonnäs, räksallad, bostongurka, rostad lök, tre sorters senap och ketchup så klart. Och vin.

Kan det bli bra.
Vet inte. Det ger sig.
Nu - repa kraft. Fakturera. För pengarna tar slut. När man inte har jobb. Konstigt, va?
men jag har några tusen att få in. Och så tar man bort momsen. Och hälften i skatt och egenavgifter.
Heja - heja - 400 spänn!

...och då ser jag det positivt! :)
För jag försöker göra det. Hela tiden. Det är svårt. Men - jag vill inte behöva mista en närstående eller få cancer för att förstå att livet är här och nu. Jag vill fan fatta det nu.
Jag är 46. Och borde vara klok.
Basta.

Mmm.. precis som jag brukar säga - Basta! Det får vara nog nu!
Hörni?
Jag gillar er. Tack för att ni finns!

Paus

...återkommer nog...

Trööökbloggare.

Tjaha - det var ju inte därför jag startade en blogg.
Men - värmen, se. Värmen.
Vi är inte best buddisar om man säger så.

I dag är det dock bara 27 grader inomhus. Rena svalkan.
Och jag skönjer en fungerande hjärna om några grader.

Har ändå jobbat. Stackars människor. Fastnade med manuset på armarna för jag svettades så i studion.

Nå, vänliga själar är dom.
Sonen har AC.
Nämnde jag att sonen har AC?

Nämnde jag att sonen nog inte alls tycker att det är kul om mamsen knackar på och bara vill sitta lite och mysa?

Orkar inte laga middag. Skiter i det.
Kan man det?

Ska fråga barnen...

Note to self

Skriv inte inlägg när du deppar.
Det blir typ... eh... tja... deppigt då.

Smälter. Blir dum i huvudet. Har ingenstans att ta vägen.
Men lever.

Och häller kallt vatten på tonåringarna då och då. Eller, ja, försöker i alla fall.

Köpte en dyr AC häromdagen till sonens rum.
Det är väl där vi lär sitta om kvällarna.

Är ledig. Och inte ledig. Ett jobb i morgon. Ett på torsdag. 
Fortfarande fet, svettig korv. Tyvärr.

Fet, svettig korv...

... med existensiella problem.
Det är jag.
I frustration.
Just nu.

Ibland blir jag så trött på mig själv så jag kan spy.
Ni vet, när självföraktet rinner över.
Okey. Jag drunknar, fan.

Värmeslagspaus....

...hjälp. 30 grader.
Inomhus.

Flås.
Flämt.
Orkar.
Inte.
blogga...

Här i mörkret..

sitter jag. Och äntligen är det svalt nog att överhuvudtaget tänka på att göra något fysiskt.

Fast nej.

Nu ljög jag.
Vi har städat.

Japp. VI

Samboliten gjorde en insats tillsammans med mig - och jag gjorde samtdigt med våttorkning och plockning en uppryckning i tvättavdelningen. Numera är åtta maskiner tvätt vikta och uppdelade och uppburna.

Radhusområdet ligger öde. Japp. Öde.

Jag vet faktiskt inte var folk är.

Eller så gömmer dom sig för att sonen har ett "jag-ska-bara-göra-en-liten-electronica-låt-på-samma-ackord-i-tre-timmar"-projekt.

I dunno.

Men städa ska han. Han får besök i morgon. En nätkompis som ska bo här i några dagar. Skitkul.
Men sonen måste fatta att det krävs en insats även från en snart sjuttonåring.
Typ!

Gah, trött jag blir. Orka.
OSV.....

Lever gör jag. Och jävlar vad jag är glad för just detta faktum.
Har ni tänkt på det?
Att ni lever?
Idag.
Här.
Nu.

Shit. Det är ju den bästa förutsättningen man kan ha.
Minst!

Pöss på er cyberälsklingar. Ni rockar min värld!

Toabild

Dagens outfit - ett EKG i milt blå färg, direkt från Karolinskas
sommarkollektion.
Funderar på att gå runt å väsa lite fraser som:
- Örnen har landat.
- Kod blå, kod blå

Tror ni att nån går på det?

Att märka sin kropp ( i dubbel bemärkelse)

Raraste Lilja pratar om lite allmänna märken på kroppen. Tatueringar - och t ex åderbråck.  - Japp - Sådär ser jag också ut, Lilja, nästan värre faktiskt!  - Och det må vara hänt. Det är ju sånt som händer efter upp och nedgång i vikt, små barn som trillar ut, vätska som samlas, åldrande...

Men att för evigt märka kroppen av egen fri vilja. Tjaaee..
Jag har faktiskt frågat mig. Varför?
Och det svar jag har fått är att man vill minnas, och verkligen förstå för sig själv att någonting är viktigt.
Om man nu vill tatuera in ens käresta, mor, far, barns namn – för att man älskar, minns, ärar dom..?

Gör man inte det ändå?!
Vet man inte att man älskar sina barn?

Jag gör det.

Fast å andra sidan får folk tatuera sig bäst dom vill. Jag förstår det bara inte.
Så många gånger jag bytt stil under min livstid (och ja, jag kan säga det nu - ja, livstid, alltså :)) så skulle en tatuering varit förfärlig i min lite ”nu är jag strikt, Lauren Hutton-kaki-linne-tjusig-stil” – eller för all del i min synth-jag -är-oåtkomlig-lugg-tid” - För dom hade liksom varit for ever då…

...men jag hade gärna haft en tatuering i både min punk-period och min - "nu-är-jag-rock-brud-och-smal-och-tjusig-period"

Fast inte nu.
Å andra sidan är jag ju ombytlig, det kanske andra inte är.

Som sagt - ink away, fellow humans. Jag tycker det är ballt - men nä - inte för mig. Inte för evigt.

Nåja, tjusigt verserad och tillrättalagd kan jag vara en annan dag. Nu är jag trött – och ska på sjukhuset igen för sjuttioelfte gången i morgon. Vill inte. Men måste.
Karolinska Huddinge. På med EKG-bandspelare  - som tejpas fast i minst 24 timmar. Härligt, jag kommer att se ut som en SÄPO-agent - sladdar överallt och en liten dosa i bakfickan.

"Se till att stressa ordentligt - ha en lite jobbig dag!" - som läkaren sade.

Ehum, javisst. Kan jag väl. En julidag - en dag utan andra  jobb. Med middag hos mamma på kvällen.
Kanske kan jag bråka med barnen? Ringa Samboliten som jobbar i Almedalen just nu - och skälla lite på att han aldrig tvättar.

"Drick gärna alkohol, så vi ser hur kroppen reagerar"

Okies. Det där kan jag försöka. Jag kanske kan börja redan på eftermiddagen, bli full, bråka med barnen innan vi åker - dra igång ett familjegräl hos mamma och pappa -och sen skrika lite åt Gotlandshållet när jag ramlar hem på natten?
Inte vet jag. Hur  stressar man sig med vilje?

Kanske en tatuering?
Äh, måste i säng. Karolinska Huddinge ligger 50 minuter härifrån. Med taxi. Som hittar.
Och i morgon bitti ska dom se till att jag inte får duscha eller blöta ner mig på över ett dygn. Gaaah!

Nämnde jag att det ska bli 31 grader i morgon?
Nämnde jag att jag är gnällig just nu?

Blä - och puss och så standard-uttrycket som vi har i bandet.
Tack och förlåt!

Men vad är det med kommentarerna?!

Säger som Ting - vad är det som händer? Jag får dom på mejl - men dom syns inte på sidan.... hm. Nån annan med blogger som har samma problem?
Och inte kan jag kommentera hos Ting att jag också lider av detta!

Jobbe...

Dimmig bild, men det var varmt, varmt i studion...

Sitter inne...

... Å jobbar på sommarfyllan. Värme å jag har inte alltid varit
kompisar. Snart nästa trädgårdsfest. Ska bara duscha först (för
fjärde gången, typ)
Hoppas att ni inte smälter bort där ute - pöss! (en lagom svettig
sådan)

Konfa-ferre

Har avnjutit en jättefin konfa-musikal om Jesus sista vecka- med 30
ungdomar som varit på ett särskilt musik-läger. Och nu sitter vi hos
bästa vännerna med släkt och vänner, det är långt över 20
grader, maten var fantastisk och efterrätten likaså! Finaste
konfirmanden och tillika extra-dottern sjöng som en ängel och
porträtterade min personliga favorit Maria Magdalena. Önskar jag
kunde ge er ett smakprov av hennes sång - men inspelningen är inte
riktigt färdigredigerad än.
Mycket religion nu. Inte mig emot- det är ett fascinerande ämne -
kärlek till människan - Me like. Och hur den kan ta sig uttryck på
så många olika sätt - religion, new age, mindfulness.
Sen finns ju den mer trånga sektorn - med hårda regler, med en Gud
man ska frukta, sekter.
Och allt föds ju ur vår längtan att hitta mening. Ur kultur, ur
födsel och ohejdad vana, eller bara ren nyfikenhet.
Själv är jag döpt som katolik, bildad av nunnor, och kallar mig
definitivt inte religiös. Men... Jag tror på människan, och på att
vi klarar det här.

Kärlek, hörrni. Mmmmmmm kärlek!