Att märka sin kropp ( i dubbel bemärkelse)

Raraste Lilja pratar om lite allmänna märken på kroppen. Tatueringar - och t ex åderbråck.  - Japp - Sådär ser jag också ut, Lilja, nästan värre faktiskt!  - Och det må vara hänt. Det är ju sånt som händer efter upp och nedgång i vikt, små barn som trillar ut, vätska som samlas, åldrande...

Men att för evigt märka kroppen av egen fri vilja. Tjaaee..
Jag har faktiskt frågat mig. Varför?
Och det svar jag har fått är att man vill minnas, och verkligen förstå för sig själv att någonting är viktigt.
Om man nu vill tatuera in ens käresta, mor, far, barns namn – för att man älskar, minns, ärar dom..?

Gör man inte det ändå?!
Vet man inte att man älskar sina barn?

Jag gör det.

Fast å andra sidan får folk tatuera sig bäst dom vill. Jag förstår det bara inte.
Så många gånger jag bytt stil under min livstid (och ja, jag kan säga det nu - ja, livstid, alltså :)) så skulle en tatuering varit förfärlig i min lite ”nu är jag strikt, Lauren Hutton-kaki-linne-tjusig-stil” – eller för all del i min synth-jag -är-oåtkomlig-lugg-tid” - För dom hade liksom varit for ever då…

...men jag hade gärna haft en tatuering i både min punk-period och min - "nu-är-jag-rock-brud-och-smal-och-tjusig-period"

Fast inte nu.
Å andra sidan är jag ju ombytlig, det kanske andra inte är.

Som sagt - ink away, fellow humans. Jag tycker det är ballt - men nä - inte för mig. Inte för evigt.

Nåja, tjusigt verserad och tillrättalagd kan jag vara en annan dag. Nu är jag trött – och ska på sjukhuset igen för sjuttioelfte gången i morgon. Vill inte. Men måste.
Karolinska Huddinge. På med EKG-bandspelare  - som tejpas fast i minst 24 timmar. Härligt, jag kommer att se ut som en SÄPO-agent - sladdar överallt och en liten dosa i bakfickan.

"Se till att stressa ordentligt - ha en lite jobbig dag!" - som läkaren sade.

Ehum, javisst. Kan jag väl. En julidag - en dag utan andra  jobb. Med middag hos mamma på kvällen.
Kanske kan jag bråka med barnen? Ringa Samboliten som jobbar i Almedalen just nu - och skälla lite på att han aldrig tvättar.

"Drick gärna alkohol, så vi ser hur kroppen reagerar"

Okies. Det där kan jag försöka. Jag kanske kan börja redan på eftermiddagen, bli full, bråka med barnen innan vi åker - dra igång ett familjegräl hos mamma och pappa -och sen skrika lite åt Gotlandshållet när jag ramlar hem på natten?
Inte vet jag. Hur  stressar man sig med vilje?

Kanske en tatuering?
Äh, måste i säng. Karolinska Huddinge ligger 50 minuter härifrån. Med taxi. Som hittar.
Och i morgon bitti ska dom se till att jag inte får duscha eller blöta ner mig på över ett dygn. Gaaah!

Nämnde jag att det ska bli 31 grader i morgon?
Nämnde jag att jag är gnällig just nu?

Blä - och puss och så standard-uttrycket som vi har i bandet.
Tack och förlåt!