sitter jag. Och äntligen är det svalt nog att överhuvudtaget tänka på att göra något fysiskt.
Fast nej.
Nu ljög jag.Vi har städat.
Japp. VI
Samboliten gjorde en insats tillsammans med mig - och jag gjorde samtdigt med våttorkning och plockning en uppryckning i tvättavdelningen. Numera är åtta maskiner tvätt vikta och uppdelade och uppburna.
Radhusområdet ligger öde. Japp. Öde.
Jag vet faktiskt inte var folk är.
Eller så gömmer dom sig för att sonen har ett "jag-ska-bara-göra-en-liten-electronica-låt-på-samma-ackord-i-tre-timmar"-projekt.I dunno.
Men städa ska han. Han får besök i morgon. En nätkompis som ska bo här i några dagar. Skitkul.
Men sonen måste fatta att det krävs en insats även från en snart sjuttonåring.
Typ!
Gah, trött jag blir. Orka.
OSV.....
Lever gör jag. Och jävlar vad jag är glad för just detta faktum.
Har ni tänkt på det?
Att ni lever?
Idag.
Här.
Nu.
Shit. Det är ju den bästa förutsättningen man kan ha.
Minst!
Pöss på er cyberälsklingar. Ni rockar min värld!
Att vi lever här och nu? JA! Jag tar aldrig nåt för givet. Man blir väl lite yrkesskadad när man jobbar i vården. Det kan svänga på en sekund.
SvaraRaderaFinaste helgen önskar jag dej!
Duktiga ni som har städat i den här värmen!
SvaraRaderaJag borde tänka lite mer på att leva i nuet, blev jag påmind om nu igen.
ojoj sicken aktivitet! Här är det nu soffan som gäller för semestern startade idag ;-))
SvaraRaderaÅhhh! Nog vet jag att jag lever.
SvaraRaderaÅ jag vet att jag saknar dig.
Mycket.
Jo då - lever på - andas lite försiktigt, städar i morgon, kanske.
SvaraRaderaTa det försiktigt! Puss!