Easy does it!
måndag 31 maj 2010
lördag 29 maj 2010
Mest udda logen i karriären
ponnies kliver runt utanför, lösa i trädgården ;) visserligen har
jag suttit å väntat på gig i diverse udda lokaler, men det här tar
nog priset - men dom är söta, och gnager vänskapligt på våra
gitarrfodral :)
Själv nyser jag mest - fast det är mest damm och hö, tror jag.
Pyss!
Min lördagsmorgon :)
Vaknar med rossel i halsen. Dricker varmt kaffe - mår mycket bättre. Äter två ägg - nam. (gött att tugga nåt efter några dagar på soppa)
Ut i regnet och köra sonen och kompis till ett extrajobb. Dom ska hjälpa till att borsta järnställningar och sen måla dom.
Under ett tält.
Ute.
I åtta timmar.
Jag hoppas inte att det avskräcker dom från vidare arbetserfarenhet :)
Nu stundar uppsättning av plank på baksidan av radhuset. I regnet.
Vi började i går kväll - i solen, och med några glas vin, jag och Samboliten.
Fick fast en fästbräda - och ner med en stolpe i ett jordankare.
Det var trevligt.
I veckan som var hade jag grävt bort 2 meter snöbärshäck - som, för er information, hade vuxit där i ungefär 30 år.
Det var...eh, inte så trevligt.
Men praktiskt - blir ju som ett gympass! :)
När planket är uppe åker vi norr om staden. Ställa upp PA, soundcheck. I kväll spelar vi på en 40-årsfest till långt in på natten.
Lär vara hemma klockan 3, halv fyra...
I morgon kommer det lite folk. Typ en 25 stycken.
Vi har ett radhus, inte stort. Men mycket hjärterum! Och devisen "Allt går"
Man sitter i soffan, på golvet, vid bordet och i köket :)
Ja, lite snabbt kom det till. Men jag slängde ut ett mess i söndags till bästa vännerna, mamma, bror, Sambolitens närmaste och nån till.
Och när jag räknade blev det 25 :)! Sen kom två extra i går också. Så - det blir till att leta stolar på vinden i morgon.
Bävar lite inför morgonen. Fast det är dumt att ta ut det i förskott, det är det. Men måste stödhandla, göra två tårtor och så dukaplockafixaläggauppgörasalladpajochalltdetandra.
"Allt går" - vad det inte det jag sade?
Ha en fin helg - jag återkommer förhoppningsvis med glada bilder från kvällens gig.
Uppsättning av tält för målning.... Doteras 13-årspresent (underbar lila färg) och lilla plankprojektet..
Ha en fin lördag - Löv ya, sajberdarlings!
Ut i regnet och köra sonen och kompis till ett extrajobb. Dom ska hjälpa till att borsta järnställningar och sen måla dom.
Under ett tält.
Ute.
I åtta timmar.
Jag hoppas inte att det avskräcker dom från vidare arbetserfarenhet :)
Nu stundar uppsättning av plank på baksidan av radhuset. I regnet.
Vi började i går kväll - i solen, och med några glas vin, jag och Samboliten.
Fick fast en fästbräda - och ner med en stolpe i ett jordankare.
Det var trevligt.
I veckan som var hade jag grävt bort 2 meter snöbärshäck - som, för er information, hade vuxit där i ungefär 30 år.
Det var...eh, inte så trevligt.
Men praktiskt - blir ju som ett gympass! :)
När planket är uppe åker vi norr om staden. Ställa upp PA, soundcheck. I kväll spelar vi på en 40-årsfest till långt in på natten.
Lär vara hemma klockan 3, halv fyra...
I morgon kommer det lite folk. Typ en 25 stycken.
Vi har ett radhus, inte stort. Men mycket hjärterum! Och devisen "Allt går"
Man sitter i soffan, på golvet, vid bordet och i köket :)
Ja, lite snabbt kom det till. Men jag slängde ut ett mess i söndags till bästa vännerna, mamma, bror, Sambolitens närmaste och nån till.
Och när jag räknade blev det 25 :)! Sen kom två extra i går också. Så - det blir till att leta stolar på vinden i morgon.
Bävar lite inför morgonen. Fast det är dumt att ta ut det i förskott, det är det. Men måste stödhandla, göra två tårtor och så dukaplockafixaläggauppgörasalladpajochalltdetandra.
"Allt går" - vad det inte det jag sade?
Ha en fin helg - jag återkommer förhoppningsvis med glada bilder från kvällens gig.
Ha en fin lördag - Löv ya, sajberdarlings!
fredag 28 maj 2010
ICA Kvantum!
Hej och hå. Ska storhandla - 25 personer dräller in på söndag för doteras fireri.
Glömmer väskan, inköpslistan mobilen och plånboken.
Tur att en vän var med. Hon fick betala.
Bra deal, tycker jag :)
Ska åka och handla med henne ofta!
Och kanske försöka vara lite mer koncentrerad.
Fan trot.
Glömmer väskan, inköpslistan mobilen och plånboken.
Tur att en vän var med. Hon fick betala.
Bra deal, tycker jag :)
Ska åka och handla med henne ofta!
Och kanske försöka vara lite mer koncentrerad.
Fan trot.
torsdag 27 maj 2010
Så mycket för goda föresatser...
det blev inte gymet. Städerskan kom inte den här gången heller. Lost in translation? Communication?
Men fyra timmars röj, dammsugning, dammning, våttorkning och plock är väl också motion?
Undervåningen klar. Nu stundar tonåringarnas rum....
Men först - en smarrig blomkålssoppa!
Jajmän - alltid positiv attityd.
..och så några maskiner tvätt förstås...
puss på er!
Men fyra timmars röj, dammsugning, dammning, våttorkning och plock är väl också motion?
Undervåningen klar. Nu stundar tonåringarnas rum....
Men först - en smarrig blomkålssoppa!
Jajmän - alltid positiv attityd.
..och så några maskiner tvätt förstås...
puss på er!
Strandtjugohundratio?
Vi gör väl ett försök.
Allévopulver i stället för vissa måltider, promenader - och nu åker jag till gymet.
10 pannor på 10 veckor. (ja, jag badar i alla fall sällan förrän i augusti :))
Sen är det bara en 10 kg kvar. Men dom kanske smälter bort dom också - av bara farten?
Äh, jag vete fan. Men det är ju bara jag som kan ta hand om det här.
Tyvärr.
Och tack och lov!
Är ni med mig?
(alltså pep-wise - ni behöver inte äta pulver eller gymma. Jag är en snäll bantare - det räcker med ett ""Heja-heja"
Sen ska jag leta upp fler pinsamma bilder från åttiotalet tror jag - inte gurksång, kanske - men jag hittar kanske nåt annat smaskigt?
Luv!
onsdag 26 maj 2010
Nica - sjunger gurka. A straight and green banana!
Jaha.. i serien roliga och kanske idag rätt pinsamma händelser från förr.
Och åttiotal, ljuva åttiotal! Dock är jag inne på den frisyren igen (kanske utan pumpsen, plastörhängena och axelvaddarna. Nå, titta och njut - på Nicas debut i rockvideosvängen!Never Say Clever
Och åttiotal, ljuva åttiotal! Dock är jag inne på den frisyren igen (kanske utan pumpsen, plastörhängena och axelvaddarna. Nå, titta och njut - på Nicas debut i rockvideosvängen!Never Say Clever
tisdag 25 maj 2010
Vaknar med en gruslastare...
..parkerad på bröstet.
Tung i huvudet.
Trött i kroppen.
Tack, nämen snälla, tack! Jag blir gärna lite sjuk nu.
Inte.
Nå, är väl straffet för att jag latade mig i går.... solade... på arbetstid... (eller ja, dom bokade ju av)
Ynk.
Fast så farligt är det inte alls.
Jag är bara ett gnällo idag.
Sitter och andas bara inåt på AxessTV i dag. Man är väl omtänksam!
Puss på er! (fast långt i från då)
Tung i huvudet.
Trött i kroppen.
Tack, nämen snälla, tack! Jag blir gärna lite sjuk nu.
Inte.
Nå, är väl straffet för att jag latade mig i går.... solade... på arbetstid... (eller ja, dom bokade ju av)
Ynk.
Fast så farligt är det inte alls.
Jag är bara ett gnällo idag.
Sitter och andas bara inåt på AxessTV i dag. Man är väl omtänksam!
Puss på er! (fast långt i från då)
fredag 21 maj 2010
Återvinningsdrömmar!
Högar av papper fyller min omgivning, drivor av tidningar förmörkar min utsikt.
Från alla kanter väller det in kuvert, räkningar, reklamblad och
bokklubbserbjudanden.
Tar det inte slut snart så måste jag ringa sjöräddningen:
-Kom till undsättning! Jag drunknar!
Tänk om dom kommer med ett pansarfartyg, plöjandes genom cellulosahavet?
Stora, tysta, män står på däcket och sträcker ut sina kraftfulla armar mot mig.
Villiga händer hjälper mig upp över relingen och låter mig vila mot
svala teakbrädor.
Vilken himmelsk fröjd.
Som när köksfläkten äntligen stängs av efter fläskkotletternas os.
Rent, tyst. Blanka däck. Doft av disciplin, diesel och dunkande hjärtan.
Inte ett enda flygblad så långt ögat kan nå.
Jag dricker kaffe med männen i kaptenshytten. Naken under en filt sörplar jag i mig det heta, svarta.
Hela tiden följer deras ögon mig, som milda ficklampor över min våta hud.
Dom har desarmerat mig. Jag hör inte pappersbombens tickande längre. Faran är över.
Jag är förlöst.
Just nu i den här stunden finns det inget som kan skada mig.
Det här är min minut. Min båt. Mina män. Och mitt hav.
Jag rycks tillbaka i verkligheten när locket på återvinningscontainern
slamrar till, och den sista ICA-kassen till pappersinsamlingen med ett
desperat prassel försvinner ner till sina förlorade bröder.
Fan, vad det är skönt att rensa i röran!
Från alla kanter väller det in kuvert, räkningar, reklamblad och
bokklubbserbjudanden.
Tar det inte slut snart så måste jag ringa sjöräddningen:
-Kom till undsättning! Jag drunknar!
Tänk om dom kommer med ett pansarfartyg, plöjandes genom cellulosahavet?
Stora, tysta, män står på däcket och sträcker ut sina kraftfulla armar mot mig.
Villiga händer hjälper mig upp över relingen och låter mig vila mot
svala teakbrädor.
Vilken himmelsk fröjd.
Som när köksfläkten äntligen stängs av efter fläskkotletternas os.
Rent, tyst. Blanka däck. Doft av disciplin, diesel och dunkande hjärtan.
Inte ett enda flygblad så långt ögat kan nå.
Jag dricker kaffe med männen i kaptenshytten. Naken under en filt sörplar jag i mig det heta, svarta.
Hela tiden följer deras ögon mig, som milda ficklampor över min våta hud.
Dom har desarmerat mig. Jag hör inte pappersbombens tickande längre. Faran är över.
Jag är förlöst.
Just nu i den här stunden finns det inget som kan skada mig.
Det här är min minut. Min båt. Mina män. Och mitt hav.
Jag rycks tillbaka i verkligheten när locket på återvinningscontainern
slamrar till, och den sista ICA-kassen till pappersinsamlingen med ett
desperat prassel försvinner ner till sina förlorade bröder.
Men jag har ju inget...
att skriva om....
Så jag håller mig tyst. Läser er i stället.
Har städat heeeela huset - bra.
Håller på med tvätt nummer eh....sju tror jag - bra.
Har ett jobb i dag vid lunch - bra.
Det är fredagskänsla - bra.
Solen lyser - bra.
Topp, då mår jag nog bra, tror jag. OBS Gammal bild! Från den tid då jag var ung, smal å glad :)
Så jag håller mig tyst. Läser er i stället.
Har städat heeeela huset - bra.
Håller på med tvätt nummer eh....sju tror jag - bra.
Har ett jobb i dag vid lunch - bra.
Det är fredagskänsla - bra.
Solen lyser - bra.
onsdag 19 maj 2010
måndag 17 maj 2010
EKG-apparater å väntrum.,
kolla min jobbiga arytmi.. Till råga på allt ska jag till
tandläkaren efteråt! Trippel-urk...
Fast.. Jag är oändligt tacksam för att vi har ett vettigt
sjukvårdssystem..
Men jag hatar verkligem den här miljön, hatar den...
söndag 16 maj 2010
Kändisspotting
säga att jag tränger mig inpå folk... ;)
fredag 14 maj 2010
Det skulle bort!
kvar.. Men förhoppningsvis åker det i början av nästa vecka! Och
då ska allt bort!
torsdag 13 maj 2010
Att bli gammal....
ja... hur ska det bli.
Jag tänker lite....
Skriver lite...
Och som vanligt är det inte flickan i filmen som medverkar :)
Först hade hon lagt glasögonen ifrån sig i bilen, sen på matbordet och en gång hade hon gått så långt i sin vimsighet att hon lagt dom i kylen.
Och det är inte direkt det första stället man letar på. Men nu var de spårlöst försvunna igen.
Hopplöst att bli gammal, tänkte hon. Det börjar med glasögonen och slutar väl med att man glömmer namnen på sina barn.
Tänk att stå och ropa Ester till Amelia... Hur dumt skulle inte det låta?
Hon suckade och fick för sig att det var dags för en kopp kaffe.
Tofflorna klafsade mot golvet när hon gick den slitna linoleumrutten ut till köket.
Ett ostädat kaos som vanligt. Högar av odiskade koppar och fat trängdes runt vasken.
Gamla tidningar belamrade spisen och hotade att översvämma diskbänken också.
Hon rotade i skafferiet efter kaffeburken.
Var tusan fanns kaffet nu då?
En våg av ilska sköljde över henne och hon började systematiskt att kasta skafferiets innehåll på köksgolvet.
Pang! Där gick bulgurkornen.
Bom! Där sprack påsen med 3 kg ris.
Krasch! En stor burk inlagda gurkor spred en intensiv ättiksdoft över hela köket.
Inget kaffe. Inte nånstans.
Hon satte sig ner i sörjan som bildats på det rutiga golvet. Såg på medan riskornen åkte likt timmerstockar på älvar av gurkvatten.
Jag glömmer allt, tänkte hon. Snart har jag glömt att jag finns.
En lång stund satt hon. Tills det gjorde ont i baken av det hårda plastgolvet. Hon suckade och började långsamt att resa sig. En mödosam stigning, kroppen gjorde ont i den här åldern så fort man suttit still det allra minsta.
På väg upp höll hon sig i en kökslåda och hennes blick föll plötsligt på ett foto som ramlat ner bakom köksskåpen. Lång in låg den bland dammet och matresterna. Lätt äcklad stoppade hon in handen för att lyfta fram det. Vad i herrans namn var det för foto, och varför hade det hamnat där?
Hennes gamla kropp protesterade när hon åter satte sig ner. Dammet från köksgömman hade fastnat på hennes tröjärm och hon skakade den. Hon strök svetten ur pannan och upptäckte en metallisk bekantskap.
Glasögonen!
Dom satt uppskjutna i panna på henne. Ja, jisses. Som hon letat!
Praktiskt i alla fall, tänkte hon. Då lär hon kanske se vad fotot föreställer. Med en kladdig, darrig hand petade hon ner glasögonen på nästippen och studerade bilden.
En lång vacker kvinna, skrattande i solskenet, ståendes på en altan. Bakom kvinnan skymtade en man med ett vinglas i handen.
Plötsligt sköts hon bakåt i tiden - en väldig våg av dofter, minnen och känslor vällde över henne.
En majdag 2002. En överjordiskt vacker dag - fylld av björkskimmer, maskrosor och solglitter.
Sekunden efter bilden är tagen hade mannen lutat sig fram, lagt en stark arm om hennes midja och viskat i hennes öra:
- Du är min, Annica. Och jag älskar dig så djupt så att jag knappt förstår det själv.
De hade lämnat festen tidigt. Kört iväg till en skogsdunge och älskat i bilen.
Vilt, mjukt, svalt och hett på samma gång.
Efteråt hade hon tryckt ner elhissen på bilrutan med tårna och låtit fötterna glida ut genom fönstret. Och doften av uppvärmd jord, granskog och solgass letade sig in tillsammans med sval luft och fågelsång.
Hon återupplevde stunden där hon satt på köksgolvet. Förnam hans fingertoppar på hennes bröst och luftströmmen runt fötterna....
Jag tänker lite....
Skriver lite...
Och som vanligt är det inte flickan i filmen som medverkar :)
Först hade hon lagt glasögonen ifrån sig i bilen, sen på matbordet och en gång hade hon gått så långt i sin vimsighet att hon lagt dom i kylen.
Och det är inte direkt det första stället man letar på. Men nu var de spårlöst försvunna igen.
Hopplöst att bli gammal, tänkte hon. Det börjar med glasögonen och slutar väl med att man glömmer namnen på sina barn.
Tänk att stå och ropa Ester till Amelia... Hur dumt skulle inte det låta?
Hon suckade och fick för sig att det var dags för en kopp kaffe.
Tofflorna klafsade mot golvet när hon gick den slitna linoleumrutten ut till köket.
Ett ostädat kaos som vanligt. Högar av odiskade koppar och fat trängdes runt vasken.
Gamla tidningar belamrade spisen och hotade att översvämma diskbänken också.
Hon rotade i skafferiet efter kaffeburken.
Var tusan fanns kaffet nu då?
En våg av ilska sköljde över henne och hon började systematiskt att kasta skafferiets innehåll på köksgolvet.
Pang! Där gick bulgurkornen.
Bom! Där sprack påsen med 3 kg ris.
Krasch! En stor burk inlagda gurkor spred en intensiv ättiksdoft över hela köket.
Inget kaffe. Inte nånstans.
Hon satte sig ner i sörjan som bildats på det rutiga golvet. Såg på medan riskornen åkte likt timmerstockar på älvar av gurkvatten.
Jag glömmer allt, tänkte hon. Snart har jag glömt att jag finns.
En lång stund satt hon. Tills det gjorde ont i baken av det hårda plastgolvet. Hon suckade och började långsamt att resa sig. En mödosam stigning, kroppen gjorde ont i den här åldern så fort man suttit still det allra minsta.
På väg upp höll hon sig i en kökslåda och hennes blick föll plötsligt på ett foto som ramlat ner bakom köksskåpen. Lång in låg den bland dammet och matresterna. Lätt äcklad stoppade hon in handen för att lyfta fram det. Vad i herrans namn var det för foto, och varför hade det hamnat där?
Hennes gamla kropp protesterade när hon åter satte sig ner. Dammet från köksgömman hade fastnat på hennes tröjärm och hon skakade den. Hon strök svetten ur pannan och upptäckte en metallisk bekantskap.
Glasögonen!
Dom satt uppskjutna i panna på henne. Ja, jisses. Som hon letat!
Praktiskt i alla fall, tänkte hon. Då lär hon kanske se vad fotot föreställer. Med en kladdig, darrig hand petade hon ner glasögonen på nästippen och studerade bilden.
En lång vacker kvinna, skrattande i solskenet, ståendes på en altan. Bakom kvinnan skymtade en man med ett vinglas i handen.
Plötsligt sköts hon bakåt i tiden - en väldig våg av dofter, minnen och känslor vällde över henne.
En majdag 2002. En överjordiskt vacker dag - fylld av björkskimmer, maskrosor och solglitter.
Sekunden efter bilden är tagen hade mannen lutat sig fram, lagt en stark arm om hennes midja och viskat i hennes öra:
- Du är min, Annica. Och jag älskar dig så djupt så att jag knappt förstår det själv.
De hade lämnat festen tidigt. Kört iväg till en skogsdunge och älskat i bilen.
Vilt, mjukt, svalt och hett på samma gång.
Efteråt hade hon tryckt ner elhissen på bilrutan med tårna och låtit fötterna glida ut genom fönstret. Och doften av uppvärmd jord, granskog och solgass letade sig in tillsammans med sval luft och fågelsång.
Hon återupplevde stunden där hon satt på köksgolvet. Förnam hans fingertoppar på hennes bröst och luftströmmen runt fötterna....
tisdag 11 maj 2010
Är som i vacuum...
eller nä - snarare stärkt, men helgen i Karlstad ruskade om mig på ett sådär bra sätt. Så mycket kärlek, så otroligt bra samtal, så mycket lyssnande, insyn i stora och vackra liv, tunga livsfrågor - och så många kloka, ärliga och öppna vänner.
Fick mig en tankeställare - om mig själv, min kropp och min syn på min person. Ska tänka vidare - eller snarare ta tag i det som behövs - med kraft!
Insupa verkligheten, njuta av sekunder, små glimtar i vardagen. Inse, med tacksamhet, att jag finns här och nu.
Att jag är omtyckt. För bara den jag är.
Tack för en helg som sitter som en glad framfis i hjärtat!
Kvällen ägnas åt preppande - min lillfilura bli tonåring i morgon. Ja. Hon är stor nu.
Min stora vackra flicka!
Bjuckar på en bild inför en 60-talsfest för två år sedan. Nuttan!
Hej cybervärlden! Jag gillar er, som fan!
Fick mig en tankeställare - om mig själv, min kropp och min syn på min person. Ska tänka vidare - eller snarare ta tag i det som behövs - med kraft!
Insupa verkligheten, njuta av sekunder, små glimtar i vardagen. Inse, med tacksamhet, att jag finns här och nu.
Att jag är omtyckt. För bara den jag är.
Tack för en helg som sitter som en glad framfis i hjärtat!
Kvällen ägnas åt preppande - min lillfilura bli tonåring i morgon. Ja. Hon är stor nu.
Min stora vackra flicka!
Hej cybervärlden! Jag gillar er, som fan!
lördag 8 maj 2010
Vilka vackra kvinnor!
och så särdeles kloka. Alldeles otroligt heltjävlafantastiskt vad mycket erfarenhet, kraft och inspiration man får av goda, lysande vänner. Och alla har jag plockat dom på blogg-ängen.
Fredag - tuff tuff vingeltåg, illtjut, hårda kramar, tårar, choklad, vin, kärlek, presenter, nallar med snopp, prat, choklad, vin, sång, gitarr, prat, vin.
Lördag so far. Hotellfrukost i 2 timmar. Mer prat, presenter, kärlek erfarenheter, insikter, stånd på torget, shopping, hjortronsylt, getost, prat, fika på Cafe Royal, mer klokskap, öppenhet, bakelser, räkmacka.
Nu, landat i hotellsängen för en liten vila. Ett glas vitt - och jordgubbarna från Fiffiluras fruktkorg som stod och välkomnade i går.
Kvällsbuffén hägrar - men jag tror att några av Gudinnorna njuter hotellets eftermiddagsfika - vilket inkluderar "våffelgräddning" och lite smått å gott.
Mina fina cybervänner - numer IRL-vänner. Och alla ni andra därute!
Möten - människa till människa - oavsett fysiskt eller inte - är en gåva!
*lutar mig lyckligt bakåt, sippar lite vin och begrundar min rikedom* - och Cat's tår som matchar en kudde på Indiska!
Fredag - tuff tuff vingeltåg, illtjut, hårda kramar, tårar, choklad, vin, kärlek, presenter, nallar med snopp, prat, choklad, vin, sång, gitarr, prat, vin.
Lördag so far. Hotellfrukost i 2 timmar. Mer prat, presenter, kärlek erfarenheter, insikter, stånd på torget, shopping, hjortronsylt, getost, prat, fika på Cafe Royal, mer klokskap, öppenhet, bakelser, räkmacka.
Nu, landat i hotellsängen för en liten vila. Ett glas vitt - och jordgubbarna från Fiffiluras fruktkorg som stod och välkomnade i går.
Kvällsbuffén hägrar - men jag tror att några av Gudinnorna njuter hotellets eftermiddagsfika - vilket inkluderar "våffelgräddning" och lite smått å gott.
Mina fina cybervänner - numer IRL-vänner. Och alla ni andra därute!
Möten - människa till människa - oavsett fysiskt eller inte - är en gåva!
fredag 7 maj 2010
Hej Karlstad!
hysterisktkram-prat-ät-champagne-yra intar vi Relaxen!
Jag greppar gitarren - å hoppas på tur;)
Lutningskontrollen har gått sönder!
Det här var ett nytt fenomen. Ni vet hur det är att åka X2000?
Nu vet jag hur det är att åka X2000 utan lutnings-kontroll inkopplad.
Jisses - vi skramlar runt som sockerbitar i en skokartong.
Hej vad det går!!
Vad jag förstår ska vi stanna i Katrineholm och "boota om" tåget.
Gör man sånt nuförtiden??
Nåja - fram kommer jag säkert. Men pizzabiten är numer golvboende!
Nu vet jag hur det är att åka X2000 utan lutnings-kontroll inkopplad.
Jisses - vi skramlar runt som sockerbitar i en skokartong.
Hej vad det går!!
Vad jag förstår ska vi stanna i Katrineholm och "boota om" tåget.
Gör man sånt nuförtiden??
Nåja - fram kommer jag säkert. Men pizzabiten är numer golvboende!
Baklänges..
vägen till stan där sola' skiner! Dessutom har jag en liten underbar
treåring bakom mig som sjunger "Mamma Mia" med en absolut egen text:)!
Gudinnor - jag är på vääääg!!!
Nu drar jag på bloggträff!
Tar tufftåget till Karlstad för en helg på hotell - för att skratta, gråta, prata, flumma, äta, dricka, sjunga, kramas och bara sitta tyst och brett leende betrakta mina fem fantastiska Gudinnor!
Gitarr, champagne, presenter, dator, notböcker och ett stort hjärta tror jag nog att jag slänger ner bland kläderna i väskan också.
Och lilla ifånen förstås - så att jag kan blogga om härligheten!
Stora fina cybervärld - du öppnar så många dörrar - visar mig så många världar - och ger mig vänner för livet!
Lev väl så länge, därute!
Gitarr, champagne, presenter, dator, notböcker och ett stort hjärta tror jag nog att jag slänger ner bland kläderna i väskan också.
Och lilla ifånen förstås - så att jag kan blogga om härligheten!
Stora fina cybervärld - du öppnar så många dörrar - visar mig så många världar - och ger mig vänner för livet!
Lev väl så länge, därute!
torsdag 6 maj 2010
onsdag 5 maj 2010
Vad är det för grå massa?
...som döljer min onsdag?
Får nog gräva mig ut, tror jag.
Nån som har en spade?
Får nog gräva mig ut, tror jag.
Nån som har en spade?
tisdag 4 maj 2010
Shit. Monica Z å jag....
Sitter här och känner mig otroligt ärad. Jag är numera invald i styrelsen för Monica Zetterlundsällskapet! Det känns bra och gött att få göra nånting aktivt för att hedra och bevara denna ljuvliga artists minne.
Det gjorde heller inte nåt att Svante Thuresson gick upp på scen efter årsmötet och drog några låtar på sitt eget mjuka sätt.
En härlig och ovanlig tisdagseftermiddag!
Det gjorde heller inte nåt att Svante Thuresson gick upp på scen efter årsmötet och drog några låtar på sitt eget mjuka sätt.
En härlig och ovanlig tisdagseftermiddag!
Åker hem, nynnandes på Monicas vals... "enkel, vacker, öm..."
Bilden lånad på jazzmuseum.se - min iphone gjorde Svante waaay to suddig!
Och ja - jag kommer att återkomma i ärendet, det finns en lund (Zetterlunden, så klart!) att inviga, en stipendiekonsert i höst - och en drös med mer information.
Ler milt.
Japp.
Enkel. Vacker. Öm
Tack för att ni finns, finingar. Det gör mig så glad!
måndag 3 maj 2010
En tanke...
En av mina bästa vänner har en dotter med Downs syndrom.
Våra döttrar föddes samtidigt.
Ser så mycket intolerans överallt. Blir lite trött...
Varför kan vi inte bara se varandra som människor, som varelser, som andra vi ska leva tillsammans med?
Vi är ju alla här...
Vem är det egentligen som är funktionshandikappad....?
Delar med mig av lite funderingar.
Eller snarare några (många ) ord jag skrivit ...
Kvinnan närmar sig snabbt mannen på hållplatsen. Lite tultigt går hon, det märks att det är något som inte är som det ska med henne.
Våra döttrar föddes samtidigt.
Ser så mycket intolerans överallt. Blir lite trött...
Varför kan vi inte bara se varandra som människor, som varelser, som andra vi ska leva tillsammans med?
Vi är ju alla här...
Vem är det egentligen som är funktionshandikappad....?
Delar med mig av lite funderingar.
Eller snarare några (många ) ord jag skrivit ...
Kvinnan närmar sig snabbt mannen på hållplatsen. Lite tultigt går hon, det märks att det är något som inte är som det ska med henne.
Mannen inne i glaskuren klädd i lodenrock, tyrolerhatt och praktiska skinnhandskar sitter på en bänk och väntar. Göteborgsposten ligger uppslaget i knäet och han verkar djupt försjunken i en artikel om börsutvecklingen i Japan.
- Hej!
Hon pratar högt. Hon är väldigt glad.
-Hejhej! Du läser du!
- Är det nåt kul du läser?
Sådär, nu borde hon vara avpolleterad. Herregud, ser inte människan att jag sitter och läser, tänker han.
- Hehe, varför läser du då’ra? Vet du, i dag såg vi ekorrar när vi var i parken med dagcentret. Jag går på Angereds dagcenter, dom är jättesnälla där!
- Jasså. Så fint.
- Ekorrar är så himla, himla söta. Man vill liksom klappa dom fast det får man inte säger Inger, hon är min resursperson, Inger.
Inger är också väldigt söt, -fast hon är ju ingen ekorre heller!!
Gapskrattet spottas ut över mannen på bänken. Han känner sig blöt, irriterad och kämpar för att inte blir arg.
-Jösses, har människan ingen social kompetens?, mumlar han lite tyst.
Mannen rycker till beröringen och säger lugnt, men bestämt:
Kvinnan tittar på honom, leendet slocknar. Med rynkade ögonbryn sträcker hon ut handen och styrker över hans rockärm och säger lite sorgset.
Mannen rycker åter till. Vad håller människan på med?, morrar han inom sig. Tänk att såna där mongoloida får vara ute hursomhelst.
Kvinnan lyser återigen upp och säger högt:
- Eh.. nej.
Han undrar varför han svarar denna debila varelse. Men han kan liksom inte låta bli.
- Jag har inte tråkigt. Jag har roligt. Fast ibland har jag tråkigt och det är när jag blir arg och inte kan bli glad igen.
Och när jag förstår att jag inte kan ha så många vänner som alla andra har.
Alla vill inte leka med mig, säger Inger. Men hon vill alltid leka med mig, Inger. Det är min resurs Inger, hon är jättesnäll. Och hon är inte död. Inte än.
Varför säger du ingenting?
Mannen öppnar återigen munnen, men hittar inget vettigt att säga. Det är som om hans vanliga ord tagit slut, eller tappat kraft. Dom kan inte slåss mot den här svadan. Dom gör ingen nytta. Tills slut säger han tyst:
- Jag vet inte.
- Du kanske har ont i halsen?
Det hade jag en gång och då gjorde det ont att prata och jag fick gå till doktorn med Inger och det ville jag inte så jag bråkade och blev sådär arg och nästan slog doktorn. Fast Inger blev inte arg då heller. Kanske doktorn blev lite arg, för jag fick inte nåt bokmärke som tandläkaren brukar ge mig. Fast han är ju doktorn till tänderna och inte till halsen. Fast tänderna sitter i halsen tycker jag – tycker inte du det?
Nu vinner hon. Mannen på bänken ler. Stort. Han skakar på huvudet och vet inte riktigt hur han ska göra, men säger:
Hon ler
- Spöken är läskiga tycker jag. Fast dom inte finns. Har du nån hund?
Nu kommer spårvagnen. Han börjar gå mot vagnen och både vill och inte vill att hon ska gå in i samma som han. Men hon sitter kvar på hans bänk.
Lätt tvekande ropar han
- Ska du inte med?!
- Nej. Jag är bara på en promenad. Hälsa hunden och sköt om halsen. Hejdå!!
Hon pratar högt. Hon är väldigt glad.
Mannen noterar att hon pratat – men tar inte upp tråden, han konstaterar att den här människan känner han inte.
-Hejhej! Du läser du!
Återigen detta höga tonfall, detta opassande sätt att behandla främlingar.
Mannen suckar, och tidningsbladet vänds med en liten irriterad snärt.
Mannen suckar, och tidningsbladet vänds med en liten irriterad snärt.
- Är det nåt kul du läser?
Nu kan han inte ignorera henne längre. Han tittar upp.
- Nej.
Sådär, nu borde hon vara avpolleterad. Herregud, ser inte människan att jag sitter och läser, tänker han.
Kvinnan puttar plötsligt till honom på axeln, och flinar stort – orden kommer ut som en enda lång orm.
- Hehe, varför läser du då’ra? Vet du, i dag såg vi ekorrar när vi var i parken med dagcentret. Jag går på Angereds dagcenter, dom är jättesnälla där!
- Jasså. Så fint.
Den avmätta stämman försöker klippa av hennes långa ordorm. Han låter inte otrevlig, bara normalt avvisande, tycker han själv.
- Ekorrar är så himla, himla söta. Man vill liksom klappa dom fast det får man inte säger Inger, hon är min resursperson, Inger.
Inger är också väldigt söt, -fast hon är ju ingen ekorre heller!!
Gapskrattet spottas ut över mannen på bänken. Han känner sig blöt, irriterad och kämpar för att inte blir arg.
-Jösses, har människan ingen social kompetens?, mumlar han lite tyst.
Hon lägger handen på hans axel.
Mannen rycker till beröringen och säger lugnt, men bestämt:
- Varför gör du sådär?
Kvinnan tittar på honom, leendet slocknar. Med rynkade ögonbryn sträcker hon ut handen och styrker över hans rockärm och säger lite sorgset.
- Jag tyckte att du såg lite ut som du hade tråkigt. Har du det?
Mannen rycker åter till. Vad håller människan på med?, morrar han inom sig. Tänk att såna där mongoloida får vara ute hursomhelst.
- Du kanske är ledsen för att någon har dött – är du det?
Han öppnar munnen för att svara, men det kommer inga ord.
Kvinnan lyser återigen upp och säger högt:
- Alla dör! Det vet jag för det har Inger sagt. Fast inte än.
Jag ska inte dö än. Jag ska leva till jag är minst hundra år gammal om jag kan det, och det kan man om man inte äter för mycket fet mat och har tråkigt säger Inger. Har du tråkigt?
Jag ska inte dö än. Jag ska leva till jag är minst hundra år gammal om jag kan det, och det kan man om man inte äter för mycket fet mat och har tråkigt säger Inger. Har du tråkigt?
- Eh.. nej.
Han undrar varför han svarar denna debila varelse. Men han kan liksom inte låta bli.
- Jag har inte tråkigt. Jag har roligt. Fast ibland har jag tråkigt och det är när jag blir arg och inte kan bli glad igen.
Och när jag förstår att jag inte kan ha så många vänner som alla andra har.
Alla vill inte leka med mig, säger Inger. Men hon vill alltid leka med mig, Inger. Det är min resurs Inger, hon är jättesnäll. Och hon är inte död. Inte än.
Varför säger du ingenting?
Mannen öppnar återigen munnen, men hittar inget vettigt att säga. Det är som om hans vanliga ord tagit slut, eller tappat kraft. Dom kan inte slåss mot den här svadan. Dom gör ingen nytta. Tills slut säger han tyst:
- Jag vet inte.
- Du kanske har ont i halsen?
Det hade jag en gång och då gjorde det ont att prata och jag fick gå till doktorn med Inger och det ville jag inte så jag bråkade och blev sådär arg och nästan slog doktorn. Fast Inger blev inte arg då heller. Kanske doktorn blev lite arg, för jag fick inte nåt bokmärke som tandläkaren brukar ge mig. Fast han är ju doktorn till tänderna och inte till halsen. Fast tänderna sitter i halsen tycker jag – tycker inte du det?
Nu vinner hon. Mannen på bänken ler. Stort. Han skakar på huvudet och vet inte riktigt hur han ska göra, men säger:
- Tja, jo. Det har du nog rätt i. Tänderna sitter i alla fall väldigt nära.
-
Jag är vuxen nu så jag tappar inte fler tänder, säger min resurs Inger.
Har du nån lös tand? Hon ser frågande på honom.
Jag är vuxen nu så jag tappar inte fler tänder, säger min resurs Inger.
Har du nån lös tand? Hon ser frågande på honom.
- Nej du, det var länge sedan jag har nån lös tand. Fast jag minns att jag tyckte att det var spännande och lite läskigt.
Hon ler
- Spöken är läskiga tycker jag. Fast dom inte finns. Har du nån hund?
Nu kommer spårvagnen. Han börjar gå mot vagnen och både vill och inte vill att hon ska gå in i samma som han. Men hon sitter kvar på hans bänk.
Lätt tvekande ropar han
- Ska du inte med?!
En vantklädd han höjs i luften från kuren, och hon ropar:
- Nej. Jag är bara på en promenad. Hälsa hunden och sköt om halsen. Hejdå!!
söndag 2 maj 2010
Nämen om man skulle...
..motionera?
Eller inte.
Jees.. i dag är jag segare än kola.
Vill inget.
Orkar inget.
Men hörni - det är ju måndag i morgon! Då kanske jag känner mig lite piggare...
Eller?
Eller inte.
Jees.. i dag är jag segare än kola.
Vill inget.
Orkar inget.
Men hörni - det är ju måndag i morgon! Då kanske jag känner mig lite piggare...
Eller?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)