Återvinningsdrömmar!

Högar av papper fyller min omgivning, drivor av tidningar förmörkar min utsikt.
Från alla kanter väller det in kuvert, räkningar, reklamblad och
bokklubbserbjudanden.
Tar det inte slut snart så måste jag ringa sjöräddningen:

-Kom till undsättning! Jag drunknar!


Tänk om dom kommer med ett pansarfartyg, plöjandes genom cellulosahavet?
Stora, tysta, män står på däcket och sträcker ut sina kraftfulla armar mot mig.
Villiga händer hjälper mig upp över relingen och låter mig vila mot
svala teakbrädor.
Vilken himmelsk fröjd.

Som när köksfläkten äntligen stängs av efter fläskkotletternas os.
Rent, tyst. Blanka däck. Doft av disciplin, diesel och dunkande hjärtan.

Inte ett enda flygblad så långt ögat kan nå.
Jag dricker kaffe med männen i kaptenshytten. Naken under en filt sörplar jag i mig det heta, svarta.
Hela tiden följer deras ögon mig, som milda ficklampor över min våta hud.
Dom har desarmerat mig. Jag hör inte pappersbombens tickande längre. Faran är över.
Jag är förlöst.
Just nu i den här stunden finns det inget som kan skada mig.

Det här är min minut. Min båt. Mina män. Och mitt hav.
Jag rycks tillbaka i verkligheten när locket på återvinningscontainern
slamrar till, och den sista ICA-kassen till pappersinsamlingen med ett
desperat prassel försvinner ner till sina förlorade bröder.

Fan, vad det är skönt att rensa i röran!