Den berömda effekten...

Trodde inte det var möjligt - men jag hinner/orkar inte blogga. Och har fan inget att säga. Inget intelligent. Mest en lägesrapport:
Ketchupeffekten har slagit till - jag är helrödkleggig. Kletig - Men klagar inte. (bara lite) Jobbar jobbar jobbar. Kunder hör av sig, som inte hört av sig på 6-7 år. Dubbningar står som spön i backen, utbildningar, Axesstablå-manus/speak, TV4dokumentärer, flera röstprov inför nya jobb,  sångrep till dubbla 50-årsfestiviteter - som inbegriper en halvmusikal och mycket repande. Ungarna kräver plugg, tjat, plugg, tjat, allvarliga samtal om hur man beter sig. Känner mig ensam som förälder. Och trött. Det är klassreseinsamlingar, mamma-bakar-bullar, konserter, musikcaféer. Och ovanpå detta ett hus som på nåt sätt bara gror igen. Tvättat har jag inte gjort på evigheter... Sambon jobbar dygnet runt i princip. Och repar dessutom med två andra projekt förutom 50-åringarna.
Men det är livet. Det är här ju det. - och tänk vad hemskt det vore om jag inte hade någonting att göra - eller några ungar att tjata på och älska.
Mamma är trött, men det går framåt, tycker jag. Vi inväntar röntgen och läkarbesök.

Jag saknar er. Saknar bloggen. Men hinner inte. Och orkar inte.
Men jag läser så mycket jag kan.

Ses på andra sidan maj, typ. Älsk!

Same procedure...

Vin i solen - Fast nu med gitarrlagning/spel bredvid. Han spelar så jääävla bra! Ja, bara så ni vet. Mamma har ont, men fick sova i natt. Det är jag tacksam för. Tack för rara ord å hyllningar! Ni berikar!

Här sitter jag..

å jobbar hårt på att göra ingenting- svårt - men jag njuter av fölsedagsvädret. Enligt fina mamma var det just sånt här väder den dagen jag föddes ;) Nu ska jag viiila å vänta på middag - å dricka vin i kvällssolen.. Hur menar ni? Har det bra? Jag?

Det sista vackra alstret slutförs!

Pockethexan kämpar till "the bitter end"- och gör ytterligare ett vackert fusing-smycke. Underbar kväll- vin, god plockmat och framför allt en härlig kreativitet! Vi har gjort så många fina saker som vi med stor nyfikenhet ska få beskåda när dom "ugnat" sig. Glaset lever sitt eget liv och bidrar till våra skapelser!! Tack Anni

Mina fina vänner...

ibland får man champagne sådär i förväg en eftermiddag. Ibland får man gå på kurs och förhoppningsvis göra något vackert hos underbara Anni. Ibland - skiner solen och ens mamma sitter hemma och vilar. Ibland är det bra. Riktigt bra.

Nu ska jag göra sinnet kreativt - och ge mig av till glasfusing-landet!

Pöss cyberdarrrlings!!

I dag får mamma åka hem

Lite tidigt, tycker jag. Men kanske skönt att slippa sjukhusmiljön. Tack för alla fina stärkande tankar å kramar!!

Operationen är över.

Mamma ligger på uppvaket. Väntar bara på samtal (eller läs - ringer snart och terrar dom). Var där och kollade läget - men då var sängen borta. Mammas fina nya klarröda läsglasögon låg och lysta på bordet.

Håller alla tummar jag har. Wakey, wakey älskade mamma! Vill komma och pussa på dig!

Tack! Tack!

Vi tog med filmer, cd-skivor, köpte nya hörlurar - och så lite roliga tidningar. Pappa gick om oss precis - och hade haft med sig datorn. Hur det är med uppkopplingen vet jag inte. Det får lösa sig.
Min finaste mamma satt upp och underhöll oss med historier typ:
Jag kom klockan 20.00 och fick smärtlindring först vid klockan två på natten. (ja, och hon gör det roligt, no doubt!)
Och när mamma säger att det är värre smärtor än njurstensanfall (som hon haft ett tiotal...) - då vet man.
Läkaren sade:
- Vad jag kan se så här i inledningsskedet, ser det inte ut som en farlig tumör.
Mamma säger:
- Får jag kyssa dig?
Läkaren:
Hehe, nä inte förrän jag plockat ut den och kan säga om jag har rätt.

Blek, trött - och underbar.
Tack, tack, tack snälla för alla kommentarer - dom printades ut, och lades på hennes bord. (Sus, jag messade din när jag kom hem!)
Nu har dom lite issues när det gäller söva, inte söva. Mamma har varit vaken på några av dom (hysteriskt många) operationer hon genomgått, och det är en fasa. Att höra folk runtomkring prata om en - och inte kunna röra sig eller prata.

Detta berättade mamma livligt om också.
Galghumor när den är som bäst.
Tänk er själva att höra:
- Ja, ni får flytta henne nu, men var försiktiga.
- Hon andas inte, tror jag.
- Nu kräks hon.

Mamma hörde dessutom vid ett tillfälle när min pappa ringde och ville förhöra sig. Och sköterskan svarar:
- Nä, hon är inte vaken.

Mamma tog i allt vad hon kunde och försökte krama handen som sköterskan höll i (hon var där för att mamma nästan har dött vid tidigare operationer - Need I say att jag oroar mig..??!) - men lyckades inte.

Har jag sagt att min mamma är bäst i världen.
Jag gör det igen.
Mamma - jag älskar dig till universum och vidare!!

Jävla fan, jävla Karma! Och en bön,,

Min mamma är det snällaste som går i ett par skor. Det vackraste, det finaste. Intelligent, kunnig, klok, rolig, ironisk när det behövs -  Hon har det största hjärtat jag vet. Känner utåt - utan att bli liten inåt. Har jobbat (utöver sitt vanliga arbete) som extrafamilj, extramormor, övervakare, barnvakt, tröstare - Hjärtat sväller över - laga mat till nån som behöver det, åka hem till nån tre på natten, ringa om någon rolig föreställning, klappa på nån som behöver det, ge husrum till den som behöver, pengar till någon uteliggare, alltid ett vänligt ord.
 Omtanken är enorm, alltid glad, alltid nyfiken. Ögon som har sett det mesta - och en kropp som har över tusen stygn, med allsköns jävla operationer av allsköns jävla sjukdomar. Hon har liksom fått allt. Av sjukhusvistelse och elände. Flera tunga operationer. Kärlkramp, blodpropp, you name it...
Igår fick hon åka in akut.
Fick våldsamma smärtor. Och fick smärtlindring alldeles för sent. Dessutom tål hon inte morfin - så hon blir inte som vi andra. Lulliga, ångestbefriade och utan ont.  Hon mår skit - och är förhoppningsvis smärtlindrad.
Diagnos. Tumör - stor, stooor, 14x10cm  - på äggstocken. Opereras akut måndag.

Hur fan funkar karman då, undrar jag? Hur faaaan funkar den?? Jag brukar tro på den, men nu blir jag bara matt...

Eller är min älskade mamma här för att lära oss något. Jag vetefan. Och jag ska fan mörda den som bestämmer.
Det ser bra ut, säger läkarna. Förhoppningsvis godartad.
 Jag hoppas. Biter mig i läppen och förbannar världen.
Livet är så skört, så skört.

Nu ber jag er - Skriv nåt fint till mamma - så kopierar jag det och tar med mig till sjukhuset i morgon.
Hon vet precis hur cybervärlden funkar - 71 år till trots. Tycker det är underbart, roligt, berikande. Och har en bloggmall som ligger och väntar.

Så stor jag är  - så är jag så rädd. Så rädd. Vill bara göra nåt, men det går inte.
Ja, ni vet. Inte kontroll. Utanför min "jävlar jag kan fixa allt"-värld.

Mamma - Det blir bra. All is well.

Fängelse eller kyrka?

Nä, bara en studio .. Strax väntar olika karaktärer i utbildning om Tillfällig föräldrapenning, något jag känner inte är så aktuellt längre :)
Fast ibland skulle man vilja ha "Tillfälligt tonårstillägg"... Typ ett litet bidrag som ger trötta tonårsmödrar semester i en vecka eller så. Vad säger ni? ;)
För övrigt skiner SOLEN!!

Mistluren ylar..

Vad hände? Det skulle ju vara sol idag -och 10 plus!!?
Bääää...
Har haft några sugiga tröttdagar - inte tränat. Men nu packar jag väskan as we speak - så jag hinner innan dubbningen.
Å andra sidan hjälpte jag bästa vännerna att riva ut bröstpanel, alla möbler och till slut hela plankgolvet i deras stora kök i fyra timmar i lördags. Det är väl träning, det med?
Men sen blev det lördagsmiddag med vin - vännerna på middag (ja, köket var ju inte så kul hemma hos dom:) - och somna klockan fyra.. och då förstår ni hur pigg jag var i går. Inte.
Man behöver sådana söndagar också. Det är i alla fall vad jag intalar mig så att samvetet håller käften.

Nä, hörni. Nu får fan våren komma ordentligt. Det här går ju inte. Blir ju massivt deppigt av det grå - grå - gråååå. Och dessemellan högar av brunt (skitig snö och hundbajs) Naturen är som fulast precis innan den blir som vackrast.

Ses i kväll - sent. Nu ska jag sparka mig själv hela vägen till maskinerna på Njoy...
En dimmig måndagspuss.

Apropå halvnakna människor

...i fönstret mitt emot - fast här är det nog meningen. Balettskolan huserar där ;)
Tänk precis sådär ser jag ut i liten body - å jag rör mig precis lika graciöst *nickar ivrigt*