Tack! Tack!

Vi tog med filmer, cd-skivor, köpte nya hörlurar - och så lite roliga tidningar. Pappa gick om oss precis - och hade haft med sig datorn. Hur det är med uppkopplingen vet jag inte. Det får lösa sig.
Min finaste mamma satt upp och underhöll oss med historier typ:
Jag kom klockan 20.00 och fick smärtlindring först vid klockan två på natten. (ja, och hon gör det roligt, no doubt!)
Och när mamma säger att det är värre smärtor än njurstensanfall (som hon haft ett tiotal...) - då vet man.
Läkaren sade:
- Vad jag kan se så här i inledningsskedet, ser det inte ut som en farlig tumör.
Mamma säger:
- Får jag kyssa dig?
Läkaren:
Hehe, nä inte förrän jag plockat ut den och kan säga om jag har rätt.

Blek, trött - och underbar.
Tack, tack, tack snälla för alla kommentarer - dom printades ut, och lades på hennes bord. (Sus, jag messade din när jag kom hem!)
Nu har dom lite issues när det gäller söva, inte söva. Mamma har varit vaken på några av dom (hysteriskt många) operationer hon genomgått, och det är en fasa. Att höra folk runtomkring prata om en - och inte kunna röra sig eller prata.

Detta berättade mamma livligt om också.
Galghumor när den är som bäst.
Tänk er själva att höra:
- Ja, ni får flytta henne nu, men var försiktiga.
- Hon andas inte, tror jag.
- Nu kräks hon.

Mamma hörde dessutom vid ett tillfälle när min pappa ringde och ville förhöra sig. Och sköterskan svarar:
- Nä, hon är inte vaken.

Mamma tog i allt vad hon kunde och försökte krama handen som sköterskan höll i (hon var där för att mamma nästan har dött vid tidigare operationer - Need I say att jag oroar mig..??!) - men lyckades inte.

Har jag sagt att min mamma är bäst i världen.
Jag gör det igen.
Mamma - jag älskar dig till universum och vidare!!