Blir alldeles lycklig...

...det tänds liksom något varmt i kroppen.
Ja.
Jag talar om er.
Ni.
Fina!
Tycker att jag såsar ur mig inlägg - har tappat inspiration - och bara får ur mig det mest vardagliga.

Och sen kommer ni.
Med kommentarer - med kärlek - med så mycket värme!
Och det kommer till och med nya följare!
Jag blir såååå glad.
Jag får inbjudningar - som värmer mig i själen.
Jag får kommentarer från er - som puttar mig upp ur vinterkoman.

Jag är en vanlig, trasig, olycklig, lycklig, välsignad människa.
Jag är som ni.
Ni ser mig. Ni orkar skicka små ord på min vardagliga väg.

Den här bloggvärlden. Ja... den är ett unikum. Nåt fantastiskt.
Jag har bloggat, jag har chattat, jag har messengerat.
Med stora delar av världen. Jag har fått insikt i liv. I vardagen. I människosjälar.

Och oj - vad det styrker.
Vi är inte ensamma. Vi är många.
Jag är inte ensam. Jag är en av många. DET är en styrka.
Och jag lär mig av er - jag lär mig att livet kan se olika ut, det kan vara allt från ett cancerkämpande, till småbarnstillvaro, till ett ständigt smärttillstånd.
Alla är vi olika. Och väldigt lika.
Vi är människor. Och jag gillar människor!

Jag gillar er!
Tack - TACK för att ni finns!


Alltså.
Jag bugar ödmjukt.
Och tackar internet för en bloggvärld.
En värld som berikar - på alla sätt!