05 – Your definition of love

Kärleken.
Det finaste, det starkaste, det bästa vi har.
Utan den är vi förlorade.

Det finns en kärlek som är viktigare än någon annan.

Ja, det jag långsamt, jävligt långsamt, håller på att att lära mig – det är att kärleken till mig själv är den viktigaste av alla.
Jag tror inte jag vet hur man gör.
Allvarligt . Jag behöver en kurs.

Jag har svårt att ta in det.

Jag vet att det nånstans är sant.

Men att jag ska tycka om mig själv – till och med älska mig själv känns så fruktansvärt omöjligt.
Dock vet jag att jag förmodligen aldrig kan älska någon annan på riktigt - om jag inte älskar mig själv.

Kärlek föds ur kärlek.

Det du ger får du tillbaka.

Är ibland ofantligt avundsjuk på andras kärlek. Tittar med en klump i magen på alla som verkar lyckliga och förälskade – inte bara nykära, utan efter flera år av äktenskap eller samboende.

Gråter till romantiska filmer – och känner att jag aldrig kommer att få känna den där himlastormande kärleken. Den där säkra, hundraprocentiga-ja-det-är-vi-i-all-framtid-kärleken.

Ser med stor respekt på människor som har landat i sig själva, som vet att dom duger. Som tycker om, ärar och älskar sig själva.

Jag tycker ju ändå att jag är någorlunda kärleksfull – och något av det bästa jag vet är att göra andra glada.

Men kanske är det en jakt på att fylla på kärlek utifrån - om andra ser att jag gör gott, då tycker dom om mig – och då kan jag trycka in deras kärlek – där min egen saknas.

Nu låter det här hemskt. Det är nog inte så hemskt. Det är nog inte så ovanligt.

Och jag är övertygad om att jag inte är ensam om att tycka så här.

Skräcken är att mitt eget självförakt ska påverka hur jag förmedlar kärlek till mina barn. Dom älskar jag över allt annat. Dom älskar jag så mycket att jag förmodligen inte är den bästa av föräldrar.

Men tänk om min egen oförmåga att älska mig själv påverkar hur jag älskar mina barn och andra omkring mig?

För det gör den ju. Annars skulle jag inte skriva så här.