Easy does it!







onsdag 8 december 2010

05 – Your definition of love

Kärleken.
Det finaste, det starkaste, det bästa vi har.
Utan den är vi förlorade.

Det finns en kärlek som är viktigare än någon annan.

Ja, det jag långsamt, jävligt långsamt, håller på att att lära mig – det är att kärleken till mig själv är den viktigaste av alla.
Jag tror inte jag vet hur man gör.
Allvarligt . Jag behöver en kurs.

Jag har svårt att ta in det.

Jag vet att det nånstans är sant.

Men att jag ska tycka om mig själv – till och med älska mig själv känns så fruktansvärt omöjligt.
Dock vet jag att jag förmodligen aldrig kan älska någon annan på riktigt - om jag inte älskar mig själv.

Kärlek föds ur kärlek.

Det du ger får du tillbaka.

Är ibland ofantligt avundsjuk på andras kärlek. Tittar med en klump i magen på alla som verkar lyckliga och förälskade – inte bara nykära, utan efter flera år av äktenskap eller samboende.

Gråter till romantiska filmer – och känner att jag aldrig kommer att få känna den där himlastormande kärleken. Den där säkra, hundraprocentiga-ja-det-är-vi-i-all-framtid-kärleken.

Ser med stor respekt på människor som har landat i sig själva, som vet att dom duger. Som tycker om, ärar och älskar sig själva.

Jag tycker ju ändå att jag är någorlunda kärleksfull – och något av det bästa jag vet är att göra andra glada.

Men kanske är det en jakt på att fylla på kärlek utifrån - om andra ser att jag gör gott, då tycker dom om mig – och då kan jag trycka in deras kärlek – där min egen saknas.

Nu låter det här hemskt. Det är nog inte så hemskt. Det är nog inte så ovanligt.

Och jag är övertygad om att jag inte är ensam om att tycka så här.

Skräcken är att mitt eget självförakt ska påverka hur jag förmedlar kärlek till mina barn. Dom älskar jag över allt annat. Dom älskar jag så mycket att jag förmodligen inte är den bästa av föräldrar.

Men tänk om min egen oförmåga att älska mig själv påverkar hur jag älskar mina barn och andra omkring mig?

För det gör den ju. Annars skulle jag inte skriva så här.

11 kommentarer:

  1. Men alltså kärlek...så stort och så olika för oss alla. Kan gott hålla med om att det fasen är svårt att få till den där himlastormande kärleken till sig själv, absolut. Tog många år innan jag bestämde mig för att skita i vad andra tycker och i stället rabbla mitt mantra "jag duger som jag är" och jag är inte i hamn än. Självförtroende och självkänslan behöver det jobbas på mest hela tiden.
    Maken och jag har varit tillsammans i 22 år! Himlastormande kär är jag inte, det har gått över men jag respekterar honom, accepterar honom för den han är (med alla skavander), är trygg med honom, känner stor ömhet till honom, vill vara med honom, han är min bästa vän...jag älskar honom helt enkelt, så är han ju far till mina barn. Tror inte det finns något fel sätt att älska sina barn på man vill ju bara deras bästa men samvetet spelar oss spratt ibland. Jag tror du är en supermamma Nica, det är vad jag tror och så DUGER DU PRECIS SOM DU ÄR!!
    Kramar.

    SvaraRadera
  2. Kan vi gå på kurs tillsammans?

    SvaraRadera
  3. Ja kärlek handlar ju främst om att älska sej själv. Nummer 1. Och det är inte alltid så enkelt.

    Jag drömmer oxå om kärlek. Att hitta det fina förhållandet som vänner & familj har. Men så brukar jag tänka att jag är glada för dom. De förtjänar det. Min tur kommer en annan gång.

    SvaraRadera
  4. Tror att den kärlek du ger dina barn även kan föda kärleken till dig själv. För självklart måste de du älska dig själv för det finns ju människor runt dig som älskar dig å de kan väl inte ha fel? Näe se så nu - börja älska;-))

    SvaraRadera
  5. Kärlek...
    Jag funderar mycket på det.
    Har jag kärlek i mitt liv?
    Ger jag kärlek?
    Får jag kärlek tillbaka?

    Svårt det där...
    Och nåt enkelt svar finns nog inte.
    Men som du säger så tror jag att man måste börja med att älska sig själv *svårt*

    Tänk bara så mycke kärlek det finns i denna underbara blogg-värld:)

    Ha en riktigt bra onsdag kväll
    Kram Okki

    SvaraRadera
  6. Ja kärleken den kärleken!

    Jag vill äta upp din header. Den ser god ut, den är kärlek för mig!
    Kramen :D

    SvaraRadera
  7. Kan du ta med mig på samma kurs? Nattikram!

    SvaraRadera
  8. Så mycket av det där kunde vara skrivet av mig också *liten klump i halsen där*.
    Fast jag försöker att inte försöka så mycket med mig själv (jag vet ju hur knepig jag är) - jag vet att jag är värd att älska, Gud gör det, men alla andra har inte riktigt fattat det, och jag är en av dom. Långsamt framåt.
    Och du ger så mycket värme - jag har din lilla nalle liggande bredvid datorn, så att jag inte ska glömma det underbart oväntade. Kram.

    SvaraRadera
  9. Jag följer med på kursen. Räkna med mig!

    finns det vin där?

    SvaraRadera
  10. Man kan aldrig älska sina kids för mycket. Det är helt omöjligt.

    SvaraRadera

Va? Till mig? Några ord? Nämen äsch då - nu blir jag glad!