Måndagen..

..bjöd på dokuspeakning om feta människor (varför väljer dom alltid mig som röst på dom...hmmm?)
Efteråt gick Dotera och jag på libanesisk restaurang -och valde meny med 16 varma och kalla rätter. Pilligt, spännande och ja, det mesta var gott. Förutom det som dom envisas att hälla parfym på  - ja, alltså färsk koriander. Kan också smaka som om någon har hyvlat tvål på maten.
Nå, smaken är som ...
Sedan var det dags för kvällens begivenhet. Marina and the Diamonds på Nalen. Ni vet, hon som sjunger i Lindex-reklamen - "I am not a robot".
Det började dock med att vi fick stå och vänta i 35 minuter. Då kommer.......ett förband!
Eh - inte annonserat, men okej. Kul.
Nä.
Ett par från Los Angeles som körde med två datorer - två mikrofoner - samt en projduk bakom med allt från stumfilm till flygande händer. Jag gissar att det kallas för electronica-pop, eller något liknande.
Dotera väste efter en låt:
- Mamma, får jag strypa dom?

När dom fått oss att stoppa in öronpropparna - och spelat ungefär samma låt i 45 minuter - riggades scenen om lite - och äntligen klev ett band upp bakom instrumenten - och så Marina själv.
Udda, musikalisk, eget sound - som en modern Kate Bush ungefär. Och en mycket egen sångröst - spröd och stark på samma gång.
Sevärt! Men efter att ha stått på det hårda golvet i sammanlagt 2 tim och 40 minuter - stapplade vi ut innan det riktigt var färdigt.

Men allt som allt en fin kväll. Och lite udda att vara minst 25 år äldre än alla andra i lokalen. Man kände sig inte direkt urpig och "på" :)

Varm Baklava med glass....

Plutungen :)

Fina Marina!