Easy does it!







tisdag 29 januari 2013

Våg- och träningsrappurt!.... å lite gnäll...

Hej sötnöss!
Nå - vägningen blev positiv. Minus nästan 6 kilo på 2 veckor och en dag. Det får man ändå vara väldigt nöjd med.
Det bevisar att det fungerar och att min sköldkörtel inte stretar emot.

Fick min maxpuls justerad också på det ledarledda pulspasset vi gick. Mitt hjärta är ju som det är - lite spunkigt. Och jag har en hög puls även i vila - plus att jag trycker i mig Bricanyl för astman, och det får ju också hjärtat att picka på lite extra. Men jag tror att vi hittade en nivå som passar mig - nu vet jag ungefär var jag ska ligga för att bränna bra - och bli lagom helslut :)

Det var bra att få veta mer om hur man ska jobba - vilka nivåer man ska ligga på - och att det är bra att köra lite mer i bland. Och lyssna på kroppen och ta det lugnare i bland.

I går var en vansinnesdag tekniskt sett. Skulle ju vägt mig då, men oj vad det gick åt fanders! Dagen börjar med att mitt hemmajobb för lilla kulturkanalen strulade. Fjorton samtal och mejl hit och dig. Sen dog min iphone. Den har haft dödsryckningar senaste dygnen men nu valde den att totalt lägga ner. Tänker snabbt att jag har ju en iPhone 3:a som ligger här och skräpar. Jaaa -jag laddar den och flyttar över sim-kortet så kan jag i alla fall bli nådd (livsviktigt eftersom jag får jobb via telefonen). Men nääää - den har ju inte micro-simkort. Utan liiite större variant.
Blev trött.
Då ringer sonen. Har glömt matlåda - har inga pengar. Blir ingen mat på 8 timmar... kan lilla mamman tänka sig att föra över lite kosing via banken?
Morrar högt något om ansvar och så vidare... men okej då.
Var är bankdosan????
Letar som en furie. Lyfter soffa - krälar golv - går igenom alla tidningspåsar i fall den ramlat ner. Ledar badrum, tvättstuga, arbetsrum. Förstår ingenting. Jag vet att den bara kan vara på två ställen. Måste ringa familjen och höra. Nä just det. Ingen jävla telefon.
Hittar hemtelefonen i ett dammigt hörn (tack o lov att vihar den kvar, kan jag säga nu).
Vad har sonen för telefonnummer? Sambon?  - knycklar ihop hjärnan och lyckas ringa båda. Ingen svarar.
Till slut... vid det här laget är jag dyngsvettig, arg och jävligt hungrig... Då ringer sonen och berättar att den ligger i mitt sovrum! (och då mindes jag också att jag blev väckt av samma son och skulle betala något på nätet)
Sen lyckades jag jobba färdigt och skriva mina manus. Och äta soppa. Och sen var liksom dan slut.

Ville bara gnälla lite. Jo, datorn krånglade också, förstås. Och jag försökte använda sim-kortet i min iPad för att kunna Skypa - men då gick inte det heller.

Så slutgnällt.
Nu ska jag dricka te. Och vänta på mitt kvällsmål klockan 22.30. Och repa inför giget på lördag.
(och kanske gå ut och släpa fram 6 kilo i form av livsmedel för att känna vad jag har burit på...)

Puss. Fina ni!

7 kommentarer:

  1. Hu, vilken skitdag! Men, du överlevde och idag är det ju en bra dag! Och det är världens bästa idé, att ta fram 6 kg och stoppa i en ryggsäck och fundera på hur det känns att bära på dem, extra. Bra påminnelse.

    KRAM!

    SvaraRadera
  2. Bra jobbat!

    I morgon är en annan dag.

    SvaraRadera
  3. Den där gårdagen rycker vi ur almanackan tycker jag. ;)
    Men 6 kg på två veckor!!!! B.R.A.V.O!!
    Pöss i pannan.

    SvaraRadera
  4. Men grattis!!! Superkul att det funkar så bra! Förlåt med din dag gav mig ett gott skratt :) Kram

    SvaraRadera
  5. Men vad bra, då är den dagen avklarad! Då kan du se framåt igen! ;-)
    6 kg är super - vilken skön belöning för lidandet!

    SvaraRadera
  6. Jag hoppas du gjorde det sista, släpade fram sex kilo!
    Du, det blir bättre dagar ;-) *pöss*

    SvaraRadera

Va? Till mig? Några ord? Nämen äsch då - nu blir jag glad!