Jaha ja...

lite ute ur tunneln. Eller var jag nu varit.


Jo just det - jag hade lite jul här. Det gick bra. Jag var lite sjuk, men det skötte sig.

Juldagen minns jag knappt. Låg mest ner och tittade i väggen och på tv.

Annandagen krävde besök hos Svärmor flera mil bort. 73-årskalas, men jag diskade det mesta och var duktig flicka. Sen jobbade jag lite.

Sen satt jag i soffan och åt och drack.

Ja, nån dag till gjorde jag nog det.

Sen var lite prepp för nyårsfest hos bästa vännerna - 30 pers, tävlingar, storbild, "så mycket ännu bättre"-tävling med att arra om låtar och dessutom byta ut ord, Sudoku-tävling på tid, budgivningstävling - "hur mycket kostade huset i Täby?", Årtalstävling - "När kom denna mobiltelefon-modell ut"? Osv.

Det gick bra. Sonen blev lite full, mindre bra - men glad var han.

Vi fick skjuts hem till slut, efter att ha jagat taxi i timmar. Då var klockan halv sex på morgonen.

Sen satt jag säkert i två dagar till.

Tyngre än nånsin, tröttare än nånsin.

Ledighet - tja, jag vet inte. Får spunk. Blir totalt apatisk.

Jag vill ju vara ledig. Men fixar det inte.

Tappar rutiner - äter för mycket, sitter för mycket i soffan, dricker för mycket vin, tappar orken.

Gör inget. Vill inget.

Tonåringarna vänder på dygnet, är lagom sura,. Får panik över att jag inte hinner/kan/orkar vara en vettig förebild och mamma. Jag känner mig så extremt ensam i kampen om att fostra dom till vettiga, kärleksfulla varelser - att orka hålla på det jag sagt, att orka vara stark och bra och vettig (ni är säkert flera som känner igen er). Och så känner jag - om jag försvinner, vafan händer då?

Hur ska det gå? Tänk om jag blir sjuk? Tänk om jag inte orkar?



Härligt att vara behövd, men inte med en känsla av "kniven mot strupen". Måste ju känna att det inte havererar totalt om jag är borta. Men så känns det nu.

Nog gnällt.



Tack underbara ni för att ni fortfarande orkar klappa på mig, hojta till och skicka fina hälsningar.

Jag har läst - följt era liv. Bara inte orkat blogga eller kommentera.

Tror att jag är på banan igen. Nu är det varje dag som gäller. Rutiner. Och att se till att jag mår bra.

Jag gör en Ting.

Jag ska gå ner 20 kg.

2 är redan tagna. (och ja, jag var uppe i över 100 kg. HUNDRAJÄVLA KILO!)



Är så glad att ni är därute.

En jävlaranammapuss till er.

Nu måste Nicamonstret rycka upp sig. Nu ska jag vara på.



Luv