... bloggtorka major här.
Har för mycket runt omkring. Inget kul/intressant/värdefullt att skriva.
Och ja.. jag vet att man inte ens behöver det.
Men - nu är det lite småpissigt.
Jag oooorkar fan inte vara ensam tonårsmamma!
Vill ha nån att bära det med.
Åh vad jag förstår alla ensamstående. Som verkligen är det också, in the practical sense.
Åh vad jag inser att jag nog är det ändå.
Just nu känner jag att jag har ett barn till att ta hänsyn till.
Och jag vet. Jag vet att det inte är lätt för honom.
Men han är åtminstone vuxen.
Nog dissat.
Jag ser er därute, även om jag inte bloggar kontinuerligt.
Läser er - och är så glad att ni finns.
Älsk...
Älsk-älsk tillbaka ;-)
SvaraRaderaDet går upp och ner, det ger sig, hoppas jag.
SvaraRaderaÅåå upp! *lyfter hakan* finns här. Vi får se till att ses snart o prata tonårsförälderutmaningar. Klapp på ig. Ha en skön lördag.
SvaraRaderaAtt vara mamma är den största utmaningen i livet, och att ha tonåringar som håller på att frigöra sig är det allra svåraste. Men en sak ska du veta: Du har gett och ger dina tonåringar det viktigaste i livet. Du ger dem all din kärlek och du har gett och ger dem trygghet i alla lägen. Du har aldrig svikit dina barn. De må göra saker som du hade önskat de hade gjort på ett annat sätt, men det SKA de göra. Du är VÄRLDENS BÄSTA MAMMA! Jag vet, för jag har känt dig under hela din mammatid och långt innan dess. Håll ut. Du är inte ensam. Pöss.
SvaraRaderaDu är bra! Glöm aldrig det!
SvaraRaderaHar också bloggtorka.
SvaraRaderaDu är en supermamma Nica!!!!
Kramar
Det går upp och ner, oavsett om man är ensamstående eller ej, med eller utan barn!
SvaraRaderaLivet bara är så.
Kram.
Jag kan ju inte säga att jag känner dig, som tröst, men jag är övertygad om att du gör ditt allra bästa. Och det gnäller normala tonåringar över. Jag hade ett ständigt pågående, hjärtslitande krig med en av mina under några år. Undrade ständigt om jag gjorde fel och varför det blev fel så ofta. Och nu är det bra. Mycket bra. Det gäller 'bara' att hålla ut, fast man inte tror att man ska orka.
SvaraRaderaKram.
Ni svarar mig så jag blir mjuk och glad i magen.
SvaraRaderaTack!
TACK!