Easy does it!







onsdag 1 december 2010

Ni underbara!

Tack för så undebara, inkännande och ärliga svar.
Jag känner mig inte längre så ensam.
Ni är truly fucking amazing.
Jag har, liksom många av er, fått vänner via bloggandet, och läsandet av bloggar. Vänner jag aldrig skulle mött. Vänner som på något sätt blir bättre och bättre för varje kontakt.
Och några av er jag har mött IRL
Och det lustiga är ju att nätet har rätt. Dvs, man möter inte människor bara ansikte mot ansikte - man möts i ord, tankar, kommentarer, känslor.
Tror att jag citerar Fru Venus när jag säger - Klickar det på nätet - klickar det även IRL.

Ni betyder en miljon! Ni är så viktiga. Ni är viktigare än ni tror.

Och jag är så glad att jag får vara ensam 
- tillsammans med er.
Det värmer.

I väntan på att jag ska komma på ett otroligt sjysst inlägg......julpimpar jag min fina header - för övrigt gjord av bästa Kattis.

Luv ya, cyberdarrrrrlings!!!

15 kommentarer:

  1. Vilken härlig header.
    Tur att vi har Kattis som fixar och trixar åt oss som inte kan sånt, men som är bra på andra saker.;)

    Och det är det som är skönt med bloggen, man känner sig aldrig ensam!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. -♥- hur skulle man klara sig utan er på nätet? svår fråga men jag vet iallafall att jag inte klarar mig utan er jag heller... KRAM

    SvaraRadera
  3. Halloj Nica! Läste dina senaste inlägg först nu. Vi känner alla igen oss, livet är ju inte en räkmacka där man glider fram helt utan utmaningar. Men någonstans kan jag känna att det också är det som är magin med livet. Att vara mitt i kontrasten till det goda, i stormvirveln, är inte så jäkla roligt. Och ibland "ploppar" vi in i stormens öga, det är lugnt ett tag, sedan tar det fart igen. Inte förrän stormen blåst över kan vi se riktigt tydligt och klart. Jag är ensamstående mamma till en sjuåring. Arbetslös sedan ett år tillbaka, innan dess välbetald konsult och egen företagare. Jag vet precis vad du talar om i varenda rad tycker jag. Utmaningar, utmaningar, utamaningar. Men samtidigt har jag lärt mig att se att det utvecklar mig något otroligt som människa. Att få färdas med barn vid sin sida (och ett ex som är en utmaning i sig) är en speciell resa. Vi för "göra om" livet. Och så tänker vi att våra barn ska minsann inte gå på de minor vi själva gick. HAHA säger jag. Jag har nu, äntligen insett att det kan jag inte styra över. Han har sitt eget liv, sin egen karaktär, sina egna utmaningar. Och det kommer att göra honom till den fina människa han redan är och blir. Ditt och mitt jobb är att fokusera på oss själva. Lugnet i stormen du vet ;-) KRAM!

    SvaraRadera
  4. Men så fin du gjorde den med pepparkaksgubbar och -gummor! Helt rätt med julpimpning! :-D

    Stor kram

    SvaraRadera
  5. God morgon vännen, ska just till och maila dig!

    SvaraRadera
  6. Fint pimpat!
    Och Happy klok som en uggla, som vanligt.
    Du har fina vänner, fina du.

    SvaraRadera
  7. Hittade hit via Fru Venus. Det är bra för här stannar jag.

    SvaraRadera
  8. Va, försvann min kommentar? Hm... Men jag skrev att jag hittade hit från Fru Venus, och nu blir jag här ett tag!

    SvaraRadera
  9. Gillar pimpande - vad fint det blev!

    Å fin är också du. Å vi allihop.
    Sköt om dig väl å en stor kraaaam ♥

    SvaraRadera
  10. Hej! Ser att du och jag har många gemensamma bloggvänner. Nu har du mig som vän också. Jag blir julglad av din header!

    SvaraRadera

Va? Till mig? Några ord? Nämen äsch då - nu blir jag glad!