Easy does it!







söndag 28 november 2010

Götet å helgen i stort... och det där jädra SJ....

Fina Mamma, födelsedagsbarnet 95-åriga Nanna och min älskade moster!
En finfin helg. Den kallaste jag upplevt i Göteborg i november. Huvva - över 12 grader minus, snö och elände. Tack o lov har min finaste moster och morbror en härlig täljstensspis där det sprakade, doftade och värmde dygnet runt :) Möttes av glögg å pepparkakor med ädelost -  tunnbröd med skagensallad till förrätt, lammstek, kantarellsås och potatisklyftor till varmrätt - mullig Rioja till...
Å så prat, kramar, skratt och gråt. Högt och lågt - snack om allt och inget.
Dagen efter åkte vi till Nanna - min fina mormor. Hon var ovanligt pigg - och kände nog igen både min mamma och min pappa. Och tittade så lyckligt på de barn som var med. Dom såg hon oavsett. Vet inte vad det är med barn - men jag tror att det är något med deras renhet, deras blick. Något som gör att både små barn och äldre lätt dementa söker deras blickar.
Vi hade kinamatsbonanza - härligt! Mat överallt - läsk och vatten - och sen lite kladdkaka och glass. Duka upp i dagrummet på Hammarkullens servicehus.
Och få rätt sköna insikter. Och rätt vidriga insikter.
En dag kommer mina barn kanske att komma till ett liknande hem. Med kinamat, servetter, barn och barnbarn. Och jag kanske sitter där i en rullstol - borta från världen - fast då och då närvarande.
Och framför allt kanske:
En dag väldigt mycket snarare kommer jag att åka till min mamma eller pappa. Till ett hem - och duka upp i dagrummet. Putta in rullstolen, och säga:
-Hej mamma!
..och inte få en blick tillbaka.

Ser inte fram emot den dagen. Om den kommer.
Dock var det en fin stund. Dotera och kusindottern sjöng lite julsånger - och Dotera spelade lite på pianot som stod där. Maten var god. Mormor var ovanligt pigg. Och vi tog oss hem i snörök och iskyla.
Väl hemma hos moster igen, blev det drink, ostbricka, gamla videofilmer och prat.

Och idag tog oss tåget hem till Stockholm - eller tja... Skulle ta oss. Vi är inte hemma än.
Tåget skulle gå 16.42 från Göterborgs C.. när vi kom var den nya tiden 17.35. Vi hittade några utkylda bänkar att sitta på en bit ifrån spåret. Jag smög mig iväg till informationstavlan efter en halvtimme. Okey - tåget ska gå 17.55 istället... grrrr.

Vi kom iväg 18.10. Jippi!
Bara för att en stund senare fastna i Falköping. Länge. Snö på växlarna...

Vi skulle varit framme 19.50 i Stockholm. Nu är beräknad ankomsttid 22.20 ungefär. Men jag vågar inte hoppas på ens det.
Nåja. Bistron är öppen. Dotera  - vid något sånär gott humör. Bara en aning småsur för att hon inte får ha min telefon typ hela tiden (här vill nu Dotera göra ett eget litet inlägg) Varsågoda:
.... :( JAG VILL HAAA MAMMAS MOBIL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! JAAAAAAAAAAG HAR TRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Okey. Men vi mår finemang. Mamma och pappa sitter i första klass och har lagom tråkigt och fryser. Tror jag skickar dit Dotera med lite bulle åt dom snart.

Hörni? Hoppas adventen har varit ljuvlig. Jag ska snart in och tanka kärlek och uppdateringar hos er!

5 kommentarer:

  1. Hoppas ni snart får komma hem till värmen! KRAM :-)

    SvaraRadera
  2. Ska ut och åka nästa helg *fasar*.
    Så blandat det är, livet. Och så fint du beskriver det. Kantarellsås, Rioja, barn - det är där fokus får vara. Inte vad som kanske kommer en svårare dag.
    Kram.

    SvaraRadera
  3. Det är så dubbelt det här med ålderdom, på ett sätt förstår jag hur du tänker (om den saknade blicken) har själv en mormor på 94 år som jag ser alltför sällan eftersom det numer är 30 mil mellan oss. Men eftersom min egen mamma gick bort för snart 6,5 år sedan så skulle jag nog kunna tänka mig en tom blick framför det vi har idag - ingenting - utom minnen, och barnen inte ens det eftersom bara storebror fanns, och var 1 år.

    http://mittispenaten.blogspot.com/2010/07/grattis-mamma.html

    SvaraRadera
  4. Hoppas att du har kommit hem nu och inte sitter därute på spåret någonstans i snöyran...

    Demens är inte kul, inte för någon. Vi får försöka hålla igång våra hjärnceller så länge vi kan, hördu ♥♥♥

    SvaraRadera
  5. Njut av nuet trots viss oro för vad som kanske kan komma att hända. Det låter som du fick en fantastisk vistelse i Göteborg!! Härligt!!

    SvaraRadera

Va? Till mig? Några ord? Nämen äsch då - nu blir jag glad!