Jag var ju alldeles för koncentrerad...

och för ovan vid live-bloggandet. Så det blev inga bilder.
Synd, egentligen. Oj, vad dom sjöng!
Och oj, vilken underbar blandad musikalisk konsert-kompott!
Förklädd Gud! (en av mina absoluta favoriter - gråtläge) West side story, Lejonkungen - med afrikansk a capella-sång! Gästartister, allt från Emma Peters till Cissi Wrangel som sjöng från Avenue Q (dockor-har-sex-på-scenen-musikalen)
Och min dotter. Koncentrerad. Vacker. Sjöng som en ängel. Och sonen i publiken. Stolt
Symfoniker. Popband. Nervösa 4-klassare. Och sammanlagt över 150 sångare.
Mmmm, gudomligt.
Berwaldhallen var fullsatt.
Ja, det var fint. Och jag tror att konferencier-jobbet gick okej. Nja, ingen klagade :)

Och musik, hörni. Musik - det är livet. Det slår an en alldeles särskild ton.
Får mitt hjärta att vibrera och får mig att känna mig mer levande än vanligt.

Hem fick jag med mig tre tolvåringar, en fjortonåring och en sextonåring.
Dom skrek sig igenom Mello - med ostbågar sprutandes, med fnissattacker och spontana dansinlägg.
Själv hukade jag i köket lite - innan jag bäddade 3 extra sovplatser.
Men jag är nöjd.
Som jag sade på konserten. Jag är inte bara konferencier - jag är mamma också!

Ha en fortsatt härlig lördagkväll.