Magen bullrar. Men den gillar att få tugga lite - det känns som att äta, faktiskt.
Det går lätt nu. Det är så här på något sätt. Ingen mat - inget vin - inga snacks.
Levde ut mina frustrationer (njae) som Fru Katt, Sengångare, Mamma Ponny och Flamingo i några timmar.
Åkte och tränade ett pulspass (med tre av mina bästa vänner - de fick provträna :)
Det går lättare - även om jag blir tokslut i toppar - och ända orkar mer på något sätt. Och fortfarande förmodligen har fel maxpuls.
Hem och jobba manus för i morgon och lilla kulturkanalen.
Sen kör! Några vänner och bekanta - och icke bekanta har startat en kör - vi är ungefär 15 stycken. Och jag ägnar mig åt att försöööka förstå tenor-noter.
Har varit sångerska i hela mitt yrkesverksamma liv. Ibland levt på det mer eller mindre. Men det där med noter....
Nå - det är inte försent för något - har någon klok människa påstått. Sen kanske jag inte ska kasta mig över aptajta stämmor som hoppar hel- halv-återställd ton. Gärna gnuggandes i sekunder mot basen.
Gapskrattade flera gånger - då jag bara glider runt och försöker haka fast i V:s stämma - men mest låter som en en sån där visselflöjt med en grej man drog upp och ner.
Lättare låtar går bättre -gehöret funkar utmärkt. Men riktigt svinigt snygga jazzarr - det är en utmaning.
Nu - grönt te. Mitt nya "snacks".... smakar sådär - men innehåller inte koffein - och lär öka förbränningen.
Det är kul att träffa människor. Prata skit. Och att sjunga tillsammans.
Behöver nog det, tror jag.
Godnatt önskar Mamma Katt i Greta Gris.
Jag kan heller inte noter. Har aldrig förstått det där. Men vad roligt med kör! Hojta om ni ska giga så kommer jag =)
SvaraRaderaOch vilken viktresa du gör! Hurra!
Jag kan noter jättebra - men jag kan inte hålla ton ;-)
SvaraRaderaSka nog dricka lite mer av mitt varma och faktiskt riktigt goda gröna te. Glömmer bort det och kör på med det svarta av ren slentrian. Men så ser jag Jamie som kryddar både lax och kyckling med grönt te och påminns ...
Skönt att du har lite figurer at leva ut frustration på:) Jag sjöng massori flera körer mellan ungefär 1980 och 1996, bl a Gustaf Vasa Oratoriekör där vi gjorde bl a en helt spektakulär uppsättning av Benjamin Brittens War Requiem, med sökarljus över Odenplan och krigskulisser projicerade på dukar över altartavlan... Se´n kändes "vanlig" kör halvtrist och numera 19-åringen bara gnällde när jag övade vid pianot "Spela Lille Katt istället..." :)
SvaraRadera