Introduce yourself...

Jag är en kvinna. En kvinna på 46 år. En hel person - barn, sambo, radhus.
Jag är en rätt trasig person. Fast sammansatt. Komplex.
Allt i ett- typ.
Livet började i Uddevalla. (ja, jag brukar säga att jag är född i Göteborg, men näää ) dit mina föräldrar flyttat eftersom min pappa var militär - och skulle jobba för I17.
Hamnade så småningom i Stockholm - som femåring. Pappa behövde flytta igen - för att plugga/undervisa vid Militärhögskolan. Jag började ettan i Gärdesskolan. Minns inte ett skit. Det har präglat mitt liv. Det här att jag inte minns ett skit förrän i 12-års åldern. Gissar att jag antingen förträngt allt pga av hemsk barndom - eller också inte har något att minnas för att allt var liksom myspysbra. Jag är benägen att tro det senare, faktiskt.
Hamnade sen i norrförort. Började i tvåan. Alla andra hade känt varandra sen dagis. Märkligt - men jag kände mig nyinflyttad hela min barndom. Jag var den som kom sist.
Musiken har alltid funnits i mitt liv. Min mormor lärde min pappa fyra ackord (Jesusgitarr, som hon kallade det) Pappa lärde mig och min bror en helg på Åland (där vi haft landställe sen -72) Piano spelade vi också, vi barn. Och sjungit har jag gjort sen jag kunde prata (japp - helt rätt att nynna på : I began to sing long before I could talk) Har somnat till sång och musik så länge jag kan minnas. (och ja, där sträcker sig minnet en aning till) Valde att sitta hemma med mamma och pappa och prata, debattera, sjunga och när jag blev stor nog, ta ett glas vin - i stället för att dra ut på party med mina kompisar)
Blev sångerska i ett band när jag var femton (en historia som kräver ett eget inlägg) - fortsatte vidare med musik - och band. Och mötte teatern rätt sent i livet.
Men då  - då hittade jag rätt.
Sen har jag plaskat runt i branschen i alla möjliga former.
Mötte mina barns far när jag var 26 och han var 45. Han var etablerad skådis, jag fick lärdom - kontakter - och startade mitt eget företag. (hoppade av mitt jobb på reklambyrå)
Nu - vem är jag nu?
Separerad med barnens far sedan några år. Bor nu ihop med Samboliten - gitarrist i bandet. Ungarna (son 17 år, dotter 13 år) bor hos oss på heltid sedan nästan tre år.
Den trasiga delen av mig är en misslyckad sångerska och skådis. Den lyckade delen av mig är en mycket anlitad speaker, programledare, dubbare och manusförfattare.
Jag är många. Jag är delad. Jag är trasig. Jag är hel.
Jag älskar mina barn. Jag är alltid ångestfylld som förälder.
Jag är blyg. Och extremt utåtriktad.
Jag har ett stort självförakt. Jag vet att jag är jävligt bra på det jag gör.

Hupp. Jag är uppenbarligen också en rätt gränslös, ärlig person.
Tja  - det får ni leva med.