På väg hem...

efter en efterlängtad och härlig minisemester. Tåget tuffar fram - och Herrljunga har passerats.
Fyra dagars ledighet är inte mycket. Men det är baske mig mer än ingenting.
Och att landa hos underbara älskade släktingar. Bli uppassad av mostermumsingen minut för minut. Komma upp till frukostbuffé varenda morgon, med ägg, skinka, färskt bröd, kaffe, juice, yoghurt och frukt är inte fy skam.
Att bjudas på iskall öl till en varm bastu var nam-nam för Samboliten, som saknar den där trävärmen ofta. Ett nattdopp i tjärnen. Lasagne, skagentoast, grillad kyckling, rökt lax, fläskfilé, potatisgratäng..... jag kan hålla på ett tag till.
Stilla kvällar med regn och gitarrspel, vin och prat. Underbara överraskningar i form av kusin och pojkvän som kom och hälsade på - samt min bror med fästmö som också tittade förbi! Ett Liseberg där längsta väntetid var 15 minuter - och där moster packat en kylväska med godsaker och kalla öl (att slippa köa till hamburgerställen i värmen är en hit!) - och numer så stora ungar att Samboliten och jag kunde sitta och ta ett glas kallt på ett cafe - och bara njuta av folkliv och ledighet på vackra Liseberg.

Nä, fyra dagar är inte mycket. Men med så mycket kärlek och smör - känns dom som många fler!

Nu börjar allvaret (jobbet) på riktigt. Landar på centralen - och åker direkt till TV4 och dubbel-dokumentärspeak. Sedan eventuellt till repetition inför en god väns 50-årsfest.
Här blir det ingen mjukstart.
Fast, behövs det efter fyra dagar? :)

Saknat er - och ägnar tågresan åt att titta in hos er alla fina, kloka cybervänner!
Och skickar återigen en tacksam tanke till min mamma som passat arga katten. Annars vore vår resa inte möjlig.... pöss på deh!