Ett livstecken....

Njä - tog bort det. Pöss

Here we go again...

Börja om från början, börja om på nytt....
Nä, jag har inte gått upp allt jag gick ner. Men nog är det en tio kilo.

Så upp på hästen igen.
Annars är ju alla dessa månader helt till spillo.
Så jävla idiotiskt.
Så jävla svårt att hitta balans.
Jag är ett pucko.
Men ett ganska snällt sådant.

Huset är apskitigt. Smutstvätt överallt.
Det är grått och mörkt.
Jag är låg.
Och VET ju att jag mår så mycket bättre av att göra. Än att inte göra.
Att träna, än att inte träna.
Att äta rätt, än att inte äta rätt.

Jag har entusenmiljdars saker jag borde göra. Men inte gör.

Nu liten promenad i regnet. Kul.
Sen åker jag till mamma och beställer älgfärs.
Sånt kan man också göra en söndag.

Här går man in på SVTPlay

.. Och detta är sökbilden. Har aldrig i mitt liv varit så blöt, frussen, skrynklig på fingrarna. Men min värmande Vicki å stämningen vann. Men huvva, ligger i soffan m två filtar å en fortfarande iskall rumpa. Men kul att sitta på VIP-plats för en gångs skull. Brrrr. Å heja Jonas Gardell. Ge mig en lika stor själ!

Livet spinner vidare...

...det stannar aldrig upp. Även om bloggen gör det.
Förutom att ha gått upp lite mer än de två kilo  som gjorde mig förbannad har jag försökt ha semester. Eller "Hemester" som jag plägar att kalla det.
Svårt. Inihelvete svårt. Ja, jag jobbar inte så mycket, så jag, jag borde känna mig ledig. Men jag är ju hemma. Och jag jobbar ju, även om det inte är varje dag. Har än så länge inte råd att "säga upp juli" jobb-mässigt.
Men, men. Har tagit mig igenom flera avsnitt på TV4, dubbat märkliga saker, gjort tv-spel. Sett på när sonen haft en underbar kille här i tre veckor från Georgia. Så kul att båda mina barn har kontakter över världen. Och vänner som blir än bättre när man faktiskt ses.
Sen kom och gick både avskedskonserter och nervösa gymnasieantagningsprov.
Men dottern kom in. En av 300 sökande till åtta platser på spetsmusikutbildningen på Södra Latin. Nervöst var ordet, sa Bull. Lite Sweet Sixteen-fest hade vi också här hemma. Och så blev sonen 20 år. Med fest.
Jag diskar fortfarande. Och så kom Paula, från Spanien hit, och har bott en vecka. Och i morgon bitti åker Dotera och en kompis till henn för att stanna lika länge.
Och i övermorgon kommer nästa vän. Fast då är det min och Sambolitens goda vän från Luleå. Då har vi två "festspelningar" som det ska repas till.
Träningen? Gått åt helvete. Men jag skyller på min raraste, underbara V, som höll på att bli blind på ena ögat mitt i allt. Otroligt jobbigt, men än så länge har hon synen kvar (om än skruvad och mycket sämre) . Och jag kan inte skylla på nån. Inte nån alls.
Jag ska ta nya tag. Fyller ju 50 nästa år, och planerar en stor, mullig fest. Och då vill man inte vara mullig längre.
Har ca 10 kilo kvar. Men ungefär 8 månader på mig.
Sen, tja. Sen är det ju tjejmilen den 7 september. Alla jag har släpat med mig tränar jättefint. Utom jag. Jag tränar inte alls. Jag har semester. Bäääh!
Men jag får i alla fall 7 dagars semester i ett sträck i år. Åker med min underbara mamma på en träningsresa till Spanien den 16 september.

Hörni? Jag läser er. Kommenterar sparsamt. Och bloggar lika ofta som en igelkott med skavsår och taggeksem.
Men jag finns. Och .... I love you, Cyberdarlings!!

Bakslag....

Tänk så det går, när man är nästan nöjd, tycker att man "kan det här nu".
Två kilo upp. Jag som inte ens är framme.
Skäms på mig. Men jag vet hur det har gått till, och då är det ju bara att göra tvärtom.

Jag får inte slappna av. Nånsin, tror jag.  I alla fall måste jag väl åtminstone vara framme vid målvikt och ha ett litet "spann".
Det här duger inte.
Inte alls!

Nya tag. Nya krafter. JAG bestämmer.

Pöss på er.
Blir nog en aktiv bloggare någon gång igen - who knows.

Frihet- en kropp som vill!

Jomen, så känns det!

Tänkte att jag skulle göra...

ett inlägg som inte hade med viktminskning att göra.
Hej då!

PS Nu är det 27 kilo.

Det blev champagne!

...och kycklingwok.
För att fira de 25 kilo som nu lämnat min kropp.
Undrar var de är någonstans? Alltså, på riktigt. Går de ut som energipartiklar i rymden?

TJUGOFEM KILO!
fanvadjagärbra.

Nu är det bara 6-12 kg kvar. Beroende på hur jag mår/ser ut/sladderfladdret.

...och lufsar gör jag. I går 5 km (alltså jag går då och då - när jag inte låångsamjoggar).
När blir det roligt? När slutar det att vara fruktansvärt? Jag längtar dit :)

Pöss på er - det blir extremt glest mellan inläggen här. Men kanske det tar sig också.

Jomen. Nu har jag börjat äta...

...men väldigt sparsamt. Men kycklingbitar i soppan. Broccoli och morötter frästa ihop med lite tomat. Mmmmm.
Ska ta det lugnt med upptrappningen - är ju inte färdig än.
Men 23 och ett halvt kilo är banne mig inte kattskit :)

Men det är svårt att veta hur mycket/vad jag ska mumsa i mig en gång om dagen. Det blir lite duttigt. Och jag inser att jag äter lite för lite vissa dagar - och andra dagar kanske det blir uppåt 1000 kcal...
Nå - jag lär mig längs vägen. Det är ju meningen att jag ska förstå min kropp och mina behov.
Och hungrig har jag ju knappt varit under de här 13 veckorna. Helt makalöst.

Nu får jag bara skärpa till träningen. Jösses - fick ju ett ryck och anmälde mig och fina V till Tjejmilen! Jodå. Hon och några till har kommit i gång. Men har jag? Näää.

Men jag ska.
Har inte sprungit på 15 år. Och inte ens då sprang jag. Ja, ni fattar!

Lufs, gå, lufs, astma, aj.
Men. jag. ska.

Pöss på er!

Lite mer än 20 pannor..

...borta!
Yey me!

Just det - bloggen var det, ja....

Glömmer ju att uppdatera. Hinner inte tänka ut några käcka inlägg. Inte för att de förra varit så käcka, förstås.
Det går som förväntat - jag äter som jag ska. Och har nu snittat 3.5 träningspass per vecka. Ska väl försöka få upp det ännu mer. För ska det här funka i några månader till och jag inte ska stanna upp så måste jag får igång ett vettig förbränning.
Om några veckor får jag börja trappa upp. Äte lite kyckling och lite kokta grönsaker. Det är nästan så jag inte vill. Tänk om jag går upp? Tänk om jag inte klara att börja äta, utan äter för mycket?
Det är ju en mängd kilon kvar. En mängd. Men jag har varit duttig :) - 19 kilo är det nu. Det är mer än min resväska vägde när jag åkte till Kanarieöarna.
Ska nog flytta mitt mål också. Just nu är det satt på en nivå som ligger 15 kg mer än det jag vägde som minst.

Äh, jag vetefan. Hälsa är viktigast. Och jag mår så mycket bättre.

Puss på er. Dags för lite pastahög nu. Är faktiskt hungrig - känner att jag blir det när träningen är regelbunden.

Here we go again...

...jag har sagt att jag hatar det här va?
...och kartonger i ett väntrum, som egentligen bara är en halvtrappa med fyra stolar. Maj gadd. Håll mig i handen.

Jag klarade det!

....efter noga övervägande och flimrade siffror valde vågen att visa tvåsiffrigt i stället för tresiffrigt.
Kanske bara vätska efter flygturer och annat. Men jösses.

Nu ska jag bara titta lite till på den ouppackade väskan på vardagsrumsgolvet.
Jobba in lite manus.
Och äta lite pulversoppa.

Resan var underbar. Varm, kärleksfull, rolig och svettig.
Och tänk, nästa år när vi åker dit. Då får jag också äta färsk havsaborre, marinerad kyckling, avokado och smaka nypressad apelsinjuice.

Nu stundar vardag, kyla och träning.
Pöss

Vi går över..

...daggstänkta berg, fallera!
Eller dagg... Nä
Men det går ingen nöd på mig. Skavsåren frodas å pulvermaten vispas. Värme är fantastiskt! Wifit pissigt:)